Antipluggkulturen frodas i dagens flumskola

Ett av de roligaste färdighetstränande momenten i svensklärarutbildningen var textanalysen, och då särskilt argumentationsanalysen. En sådan skulle jag behöva göra idag efter att ha läst hjärnforskaren Martin Ingvars debattartikel om det misslyckade skolsystemet i DN idag.

Vid den första läsningen visste jag inte vad det var jag läst; om jag mest höll med eller tvärtom. Det fanns saker jag gillade och förstod, och saker som gav en något obehaglig eftersmak. Vad är det egentligen han skriver? Efter två läsningar är jag inte mycket klokare. Vad är det han egentligen säger? Vad stöder han sina påståenden eller argument på? Och varför trycker DN:s ingress så hårt på att han är just hjärnforskare?

För sist och slutligen – även om han talar om när språkinlärning bäst sker och vikten av matematiken och dess logiska resonemang och symboliskt tänkande – handlar debattartikeln inte om den s.k. flumpedagogiken vs vetenskapliga rön beträffande inlärning, utan om en kritik av betygssystemet (och hela skolan i allmänhet, och socialdemokraternas skolpolitk i synnerhet).

Vad är det då han säger om betygssystemet? Tror inte för ett ögonblick att han menar att de hellre kan tas bort än ha sin nuvarande utformning, utan det är det andra alternativet, ett tidigare betygssystem, han förespråkar. Som jag förstår är det i egenskap av hjärnforskare (en oantastlig, riktig vetenskap) (till skillnad från pedagogiken) som han förespråkar en pluggskola där återkopplingen, ”en central del i en socialt driven pedagogisk process” är de tidiga betygen, med fler steg på betygsskalan.

Han tar upp problemen med betygens avsaknad av legitimitet i elevernas ögon, hur de stressar och hur komplexa betygskriterierna är. Men lösningen är den enligt ovan. Han förespråkar alltså samma slags kunskapsskola och betygsättning som vår skolminister, men han gör det i kraft av hjärnforskare. Här saknas minsann ingen legitimitet!

För att vara en debattartikel skriven av en hjärforskare känns den oväntat flummig. Men det kanske bara är för att jag inte gjort någon riktig argumentationsanalys, och inte hittat det logiska resonemanget och förstått det symboliska tänkandet rätt.

PS

En sak måste jag i alla fall kommentera: att den sjunkande läsfärdigheten skulle förklaras av den nya lärarutbildningen, det har jag svårt att köpa som argument. Eftersom de lärare som saknat läsinlärningsmetodiken (för det är väl åtgärdat nu, eller hur?) är såpass nyexaminerade och i antal så mycket färre än de ”gamla” lärarna. Orsaken till den sjunkande läsfärdigheten måste nog sökas någon annanstans.

En sak till, bara:

De fetstilta orden i DN:s ingress ”Våra flummiga modeller för inlärning saknar helt grund i vad vi i dag vet om hjärnan” brister i relevans både till artikelns innehåll och verkligheten utanför medias skoldebatt. Har hjärnforskningen verkligen studerat betygens påverkan av hjärnans inlärning och var i debattartikel förs detta fram? (Ingvar skriver om ”flummig central dogmatik”) Och vilka är då dessa våra flummiga inlärningsmodeller? Kanske Martin Ingvar och ingress-skrivaren tillsammans kan reda ut detta i en kommande debattartikel? Väntar med spänning. Ärligt. Jag vill faktiskt veta.

Comments
53 Responses to “Antipluggkulturen frodas i dagens flumskola”
  1. Markus skriver:

    Det här var i mitt tycke en klarsynt och lättläst analys av Ingvars svårlästa debattartikel! Jag har också läst och begrundat den och undrar starkt om han själv vet vad han skriver och menar.

  2. metabolism skriver:

    Tack Markus! Då tror jag att jag inte gör ett nytt försök med artikeln, jag behöver inte försöka fundera mer över vad han skriver och menar, och om det är texten eller min förståelse som brister mest. Men jag hoppas att mycket av det han tar upp tas upp till en från alla perter oflummig diskussion. /Janis

  3. Fred skriver:

    Håller med Markus: Jättebra skrivet! Jag var själv tvungen att läsa igenom artikeln många gånger innan jag trodde mig kunna tyda den. Och den som sätter rubriker och skriver ingresser på DN borde se sig om efter nytt jobb…

  4. Ja, han vill kanske mycket… men forskningen om hjärnan är viktig. Speciellt kanske att annat tar plats då vi i skolan vill att vårt får plats. Anne-Marie

  5. Janis skriver:

    Tack, Fred!
    Ja, Anne-Marie, forskningen är viktig. Jag skrev ett stycke om det men det föll bort i versionen ovan (ibland krånglar det som 17 när jag trycker på ”spara”). Jag vill gärna veta mer, men lärde mig tyvärr ingenting i debattartikeln, det var synd. Jag tror du skulle kunna lära mig mycket mer!

  6. Kalle skriver:

    Att tro att dagens lärarutbildning är fantastisk och svår innebär att man aldrig provat på något annat. Kom till en teknisk högskola och prova på att studera där under de en läsperiod(8 v). Det är skilnad på krav och ickekrav.

  7. Martin skriver:

    Kan bara instämma med er andra – skitbra inlägg, Janis. Och instämmer i dina bryderier – jag håller ju i flera stycken med Ingvar i sak, men som ni andra också påpekar – jag förstår inte riktigt hur han kommer fram till det.

  8. Mattias skriver:

    Instämmer i ovan. Ingvar borde haft någon som korrekturläst och förklarat för honom att hans text är obegriplig.

  9. Fredrik Svensson skriver:

    Ha ha ha…Klockrent Janis ! Efter att ha läst Martin Ingvars inlägg ändrar jag helt uppfattningen om hans seriositet.

  10. tråkmagistern skriver:

    Det var ju bra att man infört läsinlärning på lärarubildningarna! Hurra!

  11. metabolism skriver:

    Kalle: jag skulle inte klara mig en dag på en teknisk högskola! Jag kan knappt räkna. Och så är jag ju allergisk mot krav, det kliar alldeles förskräckligt. Så det är bättre du hälsar på hos mig och prövar den lättsmälta kravlösa
    skönlitteraturen och litteraturhistorian! Kom till nästa kurs då är det renässansen. Eller om du vill komma senare, när det blir modernare tider, litteraturen under industrialismen kanske passar en tekniker? Så att får lite semester, liksom.

    Martin, Mattias, Fredrik: Tack! Tack! Tack!

    Tråkmagistern: Hurra, ja!

  12. Monika Ringborg skriver:

    Håller med övriga kommentatörer… mycket bra inlägg.

  13. Monica skriver:

    Från och med nu tänker jag bära en namnbricka där det står ”Monica – hjärnforskare”. Sen ska jag gå ut i världen och uttala mig om saker.

  14. tråkmagistern skriver:

    ironin gick tydligen förbi…

  15. metabolism skriver:

    Tråkmagistern: Då får du väl gå ikapp den.
    /Monica

  16. metabolism skriver:

    Monika Ringborg: Tack!

    Monica: Tack ; )

  17. Monica skriver:

    Svenskämnet vid Örebro Universitet bloggar och parodierar debattartikeln.
    Här: http://www.påsvenska.se/?p=108

  18. Magistern skriver:

    Vill sälla mig till hyllningskören. Inget ont om Freds och Fredriks kritiska inlägg om herr Ingvars debattartikel, men din var bäst.

  19. metabolism skriver:

    Åh, Magistern, du e välan för snäll! Ett stort varmt, hjärtligt TACK! /Janis

  20. svenskaspraket skriver:

    Med risk för att bli tjatig vill även jag säga att du gör en tydlig och underbyggd kommentar – Ingvar kunde kanske läsa den som en instruktion i hur man skriver argumenterande texter…

    Pelle (från På svenska-bloggen)

  21. Janis skriver:

    Sån´t ”tjat” kan man aldrig få för mycket av! Och så fina ord! Rodnar och ler! Varmt tack! /Janis

  22. Skitbra inlägg! Vi skrattade gott och höll med. Hjärnforskare som har svårt att hålla tråden… 🙂

  23. Janis skriver:

    Kettil & Filippa: Ja, visst är det ironiskt! /Janis
    Men jag hoppas Martin Ingvar kommer med ett nytt inlägg, kanske inte i skoldebatten som sådan, men ett där han redogör för vad hjärnforskningen kan tillföra pedagogiken – det vore jättespännande.

  24. Gunnar skriver:

    Pinsam artikel.
    Övergick snabbt till skumläsning och konstaterade att chefredaktören av ren hänsyn borde stoppat artikeln.

  25. Martin Ingvar skriver:

    Hej alla som kommenterat,
    Min roll som hjärnforskare är underordnad. Det är min roll som läskunnig inom olika vetenskaper som är relevant. Tråkigt att jöra att artikeln är svårläst. Nåväl här radar jag argementen lite rakare och hoppas att de blir åtkomliga.

    Det är fyra argument från psykologi och hjärnforskning jag framför:

    -Språk lärs lättare i tidig ålder än i komvux.

    -Pojkar kommer senare i puberteten

    -Färdigheter avlastar arbetsminnet

    -Stress ger negativa effekter på inlärning

    Från biologin och sociologin hämtas argumentet att det sociala ursprungets effekter påverkas bäst om man gör det tidigt. Källor utgör LOs rapport; Vart tog pojkarna vägen, samt flera utredningar från skolverket samt grundtexter inom kognitiv neuroveteneskap och sociologi.

    Det leder till slutserna att

    – Om man skall ha betyg skall de ingå integrerat med undervisningen för att man skall lära sig att umgås med dem och därmed att de inte ger onödig stress. Att adekvat återkoppling ger bättre inlärning är klart från psykologin men däremot är betygens vara eller inte vara något som måste ligga inom pedagogiken och empiriska studier. Sådana har inte framkommit så därför lämnar jag den frågan öppen.

    – Om man vill ha en insatseffektiv skola skall man se till att styrsystemet går i takt med det man vill uppnå (språkundervisningen)

    -Om man vill ge alla barn bästa chans måste man betona en del av färdighetsträningen som kan göras både kul och spännande.

    -Om man vill ge pojkar som inte har allt med sig hemifrån chansen i skolan måste man möta dem där de är.

    Det finns säkert fler åtgärder som behövs men de jag radat upp är så tydliga att jag tycker de borde sammanfattas. Det är ju just sociologiska studier som visat effekterna av sakernas tillstånd idag.

    Med Vänligaste Hälsning

    Martin Ingvar

  26. Janis skriver:

    Ett varmt tack, Martin Ingvar, för ditt inlägg! Det var klara argument och bra sådana, också.
    Vad gäller betygen så förstår jag ditt argument om att ”vänja sig vid dem” tidigt för att på så sätt avdramatisera dem, där finns en klar poäng. Men å andra sidan (för en sådan finns ju alltid! 😉 ) finns det något inneboende svagt i betygssystem som graderar prestationer enligt en skala. Jag föredrar i st ( fram till årskurs 7) den slags återkoppling där återkoppling innebär att färdigheter och mål kommuniceras med eleven i en mer konstruktiv dialog.
    I dag finns utvecklingssamtalet – som kan fungera både bra och dåligt. Bra utvecklingssamtal är viktiga, men än viktigare är den återkoppling eleven ges löpande, så att h*n blir varse sitt eget lärande, sina egna färdigheter, var h*n står idag och vart h*n är på väg. Eleven ska ges respons på genomförda moment, få konstruktiv kritik och uppmuntran, och inte minst stöd att ta sig vidare. – mer och oftare än vad som ofta sker i dag. Jag tror inte betyg, hur många skalor de än har eller hur tidigt/sent de sätts in är boven. Jag tror att det är bristen på kontinuerlig återkoppling i det löpande som är problemet. Bristen på dialog, alltså.
    Tids nog kommer då betygen – men i en skola där det egna ”lärandeprocessandet” hela tiden varit tydligt åskådliggjort tror jag eleven är mer förberedd. Och då överensstämmer säkert bokstavsbetygen bättre med den bild eleven har av sin egen kunskap och färdigheter.
    Jag är lite rädd för att jag inte lyckas vara så tydlig som jag vill, vilket ju är extra pinsamt eftersom jag kritiserade Martin Ingvars artikel så hårt. Kanske fylls det på av fler kommentarer som tar vid där jag slutar? Eller belyser något annat, eller mer?
    /Janis

  27. tråkmagistern skriver:

    Men den som har jobbat dels i lågstadier där det ges betyg, dels i sådana där det inte ges betyg vet att Martin Ingvar har rätt. Betygen avdramatiseras om de ges i tidig ålder.

  28. Janis skriver:

    Avdramatiseras, OK/kanske/möjligen. Men blir lärandet bättre?
    Och då kommer man in på den eviga diskussionen om vad kunskap är och vad som mäts i betygen och i Pisa-rapporten osv osv – och den diskussionen är det nog inte idé att du och jag för, Tråkmagistern, eller hur?

  29. tråkmagistern skriver:

    Jag ska avslöja att jag ännu inte läst Pisa. Jag återkommer med det , någon gång….

    Lärandet blir bättre enbart om föräldrarna anser att skolan är viktig. Men kan vi inte enas om att nuvarande utvecklingssamtal är problematiska? Fast enas är ju inget självändamål..

  30. Aloysius skriver:

    Allt är flum/töntigt/illa skrivet/reaktionärt som bloggförfattaren inte gillar. Har jag förstått rätt? Tillmälen i stället för analys? Jag kan inte se hans recension av DN-artikeln på annat sätt. Vart tog viljan att förstå den andres ståndpunkt vägen? Förutsättningen för varje diskussion, f.ö.

    Jag tittade nyss på Finlands studentexamensdelar i matematik (kort kurs), franska och modersmål (essädelen). För att nu försöka föra in litet verklighet om sosseskolan (som borgarna varit med om att bygga upp, så låt oss inte komma in på en töntig sosse-moderaterna-debatt). Det bekräftar precis allt som sagts inte bara av Björklund utan också av t.ex. Inger Enkvist om den finska skolans avgjort högre nivå än den svenska. Titta t.ex. här: http://hbl.fi/statiska/studentexamen/v08/modersmal_10mars08.pdf

    I förbifarten noterade jag den nonchalans med vilken Janis avfärdade argument hämtade ur äldre lärares långa erfarenhet (Tråkmagistern här ovan). Helt i linje med den nya lärarutbildningens inställning och ideologi (en ideologi som förstås är betydligt äldre än den nya lärarutbildningen, men som först blivit norm och fått fullt grepp om just lärarnas utbildning). Omskolningsläger fungerar bevisligen. Grattis, Sverige.

    Avslutningsvis, tack till Martin Ingvar som tog sig tid att svara på bitvis ganska elak, tramsig och tom gruppsarkasm.

  31. Aloysius skriver:

    Aj… Min sista parentes (nästsista stycket) saknar ordet ”nu” mellan ”men som” och ”blivit norm”. Lägg till det mentalt, tack.

  32. Janis skriver:

    Tråkmagistern: även om det nu inte är ett självändamål så är vi ense om att utvecklingssamtalen kan vara problematiska.

    Aloysis: Nej, du har inte förstått mig rätt. Och ”tillmälen” tycker då inte jag att jag är den som gjort sig skyldig till.

    Aloysis igen: Jag noterar att det är andra gången du talar om ålder i o m att du refererar till klokare äldre.

  33. Aloysius skriver:

    Du får notera vad du vill. Skulle du händelsevis ha svar I SAK också, kanske jag får något att säga dig.

  34. Aloysius skriver:

    1. I så fall har du uttryckt dig illa.

    2. Du får notera vad du vill. Skulle du händelsevis ha svar I SAK också, kanske jag får något att säga dig.

  35. metabolism skriver:

    Aloysis: Idag har du skickat 13 kommentarer på olika inlägg. Två har raderats då ärekränkande personangrepp passerar nivån för vad vi tolererar. I övrigt avser jag inte att för någon vidare diskussion med dig.
    /Janis

  36. Aloysius skriver:

    Ingen fara, Janis. Jag är sedan lärarutbildningen van vid denna sorts heliga upplysta tillrättavisningar. Och ångrar ingenting. Allra minst utebliven debatt med dig.

    Ärekränkande? Du är rolig, du.

  37. Mikael skriver:

    Snälla Janis och Aloysius, sluta inte debattera!
    Hur ska man lära sig något om man inte pratar med den som inte tycker likadant?
    Är det inte detta som vi ska lära ut i skolan (det demokratiska uppdraget)?

    Lyssna. Försök förstå. Fråga.
    Någon öppning finns det väl alltid, så man slipper avfärda den andra personen med något tillmäle eller medvetet missförstånd.

    Nu låter det väldigt förnumstigt.
    Jag skulle gärna säga det på något annat sätt om jag kunde (det kan ju vara bra att kunna den dag jag ska börja jobba i skolan…).

    mvh
    Mikael

  38. metabolism skriver:

    Mikael: Det är klokt det du säger och jag önskade det vore så att det gick att diskutera med alla och envar. I verkliga livet, utanför bloggossfären, är det verkligen viktigt, särskilt i mitt framtida yrke. Men bloggar gör jag för att det är roligt, givande, lärorikt – inte för att må dåligt av lämnade kommentarer. Det finns konstruktiva diskussioner med meningsmotståndare, men jag bedömde att diskussionerna med A. inte skulle bli av det slaget. Inte heller fortsätter jag diskutera med någon som säger åt mig att hålla tyst.

    Jag har inte tagit bort mer än de av A:s kommentarer som jag ansåg passera gränsen, och låter de andra stå kvar utan att censurera, men jag tar mig friheten att i fortsättningen inte besvara vissa kommentarer.

    Visst har du rätt i sak, Mikael. Men själv orkar jag inte ta den här ”striden”, det blev alldeles för mycket för mig.
    /Janis

  39. Mikael skriver:

    Bra skrivet Janis!

    Det är jobbigt med meningsmotståndare, speciellt när man upplever att de inte vill förstå vad man menar.

    Man gör ju så mycket man orkar!

    Man orkar också mer när någon verkligen lyssnar, och kanske till och med utstrålar något positivt?! Jag vet inte, men jag kan ju känna att bloggnamn som ”Beska droppar” och ”Tråkmagistern” inte ger en sådan känsla. Snarare kanske en känsla av motstånd mot en värld som inte förstår? Att känna sig missförstådd kan kanske vara produktivt, men jag tror att det är mer produktivt om man tror att det är möjligt att föra en positiv dialog med omvärlden (dvs att det går att bli förstådd).

    Det är bara att hoppas!

    /Mikael

  40. Mikael skriver:

    … och för att spinna vidare:

    Att jag inte tycker att ovan nämnda bloggar inte ger en positiv och öppen känsla kanske är en lite väl subjektiv reflektion. Att dessa debattörer har en blogg och dessutom kommenterar i andras tyder ju på motsatsen. Även om jag rent ibland drabbas av magkänslan: rättshaverist.

    (Usch att jag känner så… Säg emot mig ”Beska droppar” och ”Tråkmagistern”!)

    /Mikael

  41. tråkmagistern skriver:

    Mikael: Jani har onekligen en poäng i att man som lärare får mycket motstånd, både verbalt och annat sätt. Hur ska man klara det? Det är inte så att man kan välja när det kommer, eller att man kan förbereda sig inför det. Och det är inte alltid så att det bästa är att stå på sig, eller det bästa är att ge med sig.

    Om du läser min blogg ser du att jag har en del förslag. Alltså inte bara gnäll. Men det är klart, tycker man att svensk skola inte är bra, ska man ju kunna säga det. Tycker man däremot att det mesta är bra så blir det ju förstås mera positivt. Men jag har en hel del förslag. Kommentera dem om du vill.

  42. Janis: Angående Aloysius – jag har följt upp hans kommentarer och inlägg en smula, och kan konstatera att han inte är så bra på att läsa. Han är inte så gammal heller (21 år) och har precis börjat på lärarutbildningen om jag förstått hans inlägg rätt (de är lite svåra att läsa eftersom det i regel inte finns någon röd tråd förutom en massa yranden om ”kulturradikaler” hit och ”kulturmarxister” dit!!! Han verkar vara en riktig superdidaktiker eftersom han hittills skåpat ut Svante, Anne-Marie och hela svensklärarföreningen!!! Han analyserar nummer i Svenskläraren från femtiotalet för att konstatera att svensklärarföreningen då var som Tråkmagistern nu (tidningen började ges ut 1970. Obs! Fredde – med det menar jag ingenting om dig. All respekt), och är det absolut sorgligaste exemplet på den postmoderna flumskolans misslyckande jag sett. Åsikt är allt, allting är alla andras fel, det finns konstiga konspirationer bakom varje hörn, kunskap betyder ingenting. Vad jag sett hittills verkar han missförstå allt han läser, och har stora svårigheter att t ex referera: precis som fuskande elever är det copy and paste som gäller för hela pengen. Zaremba skriver om denna typ av student (studenten som bara lyssnar på det som stöder dennes förutfattade meningar – och med frenesi attackerar den som vågar ha en avvikande mening – i detta fall är de förutfattade meningarna en tokrolig soppa som är svår att överhuvudtaget förstå eftersom alla begrepp är så oklara) i en rad artiklar i DN och killen kopplar helt enkelt inte att de handlar om honom själv eftersom han gör ett stort nummer av dem i sin tokroliga blogg!!! Han blev t o m upprörd över att Frankfurtskolan inte hette marxistskolan – eftersom de ju var marxister!!! Obs! Jag tror inte att han var ironisk här!!! Det roligaste nu är att han inbjudit mig till debatt på sin blogg, eftersom jag verkar vara en som vill debattera på hans villkor!!! Enormt roligt!

  43. Martin skriver:

    Tråkmagistern: det är upplagt för guilt by association här eftersom ovan nämde debattör gillar din blogg och håller fram dig som ett föredöme. Jag gillar också din blogg, och uppskattar ditt engagemang i din undervisning – inte många lärare kör skrivprocess på grundskolan t ex. Glömde förresten att A. också skåpat ut Mats som flumpedagog!!! :^)

  44. Florestan skriver:

    Ja, visst är det festligt, Martin, att Aloysius trodde att det gick att föra ett samtal med dig i skolfrågan. Det är rentav vrålskojsigt att Aloysius var öppen nog att inbjuda till diskussion vuxna människor emellan, lika kul som att du tycks tro att Zaremba hejar på det du företräder.
    De enda argument jag hör från dig är argumentum ad hominem, och det är inte godtagbara argument, men det vet du nog.

    Hur så ”inte så bra på att läsa”? Kunde det omdömet inte passa in lika bra på dig, som inte lyckas hitta någon röd tråd i det Aloysius skriver?
    Yranden? Kulturradikalismen är en realitet som inte begränsar sig till den idéhistoriska litteraturen. Men det kan ju de som mest är intresserade av vuxenmobbning strunta i.

  45. Aloysius skriver:

    Martin,

    Tack för detta karaktärsmord. Hoppas mamma kände igen mig. Du glömde dock nämna att jag två dagar tidigare erbjudit mig att sakligt och sansat diskutera skolfrågan och tidsandan med dig. På min blogg: beskt.blogspot.com. Hittills utan svar.

    Kram,

  46. Fredrik skriver:

    Hej

    Jag är inte utbildad lärare, utan har bara gått en 5p kurs i pedagogik som jag fann riktigt bra. Jag är tekniker och snart klar med en doktorsavhandling inom ”automatisk bildanalys”, ett område där vi ”konstruerar artificiella hjärnor och ögon”. Jag erkänner villigt att jag inte läst lika mycket pedagogik som många här men däremot studerar jag lärande till en väldigt stor grad inom ramen för min forskning. Jag är dessutom väldigt intresserad av vetenskapen psykologi vilket jag läser om och diskuterar så mycket jag kan.

    En sak som jag inte förstått inom ramen för skoldebatten (jag säger inte att det är den enda saken) är följande:

    När tidiga betyg förordas kommer väldigt ofta svar som verkar mena att utvecklingssamtalet fyller samma funktion, fyller samma funktion tillräckligt eller bättre.

    Min fråga är denna; varför är det dåligt med en direkt och klar återkoppling?

  47. Självklart ska återkopplingen vara direkt och klar, oavsett om den sker via betyg eller utvecklingssamtal. Men man kan ju fråga sig hur ”klart” ett G egentligen är. Det säger ingenting om prestationen (mer än att man inte behöver göra om den), kvaliteten (mer än att det var bättre än underkänt men sämre än VG och MVG). Vad man gjort, hur, och varför man fått det betyget man fått står inte på betygsdokumentet. Har man (elever och föräldrar) inte kunskap om målen så säger betygen inte mer än 10p, 15p, eller 20p. Men folk kanske inte vill veta mer än så…

  48. Janis skriver:

    Direkt och klar återkoppling är precis vad som måste finnas! Och då är varken betygen (på det enskilda provet som avslutar momentet eller betyget som avslutar terminen/året) eller utvecklingssamtalet det ultimata! Direkt och klar återkoppling är det som ges oavbrutet genom respons och koll på kunskapsläget NU, samt stödet/verktygen som ska ges för att nå dit man ska.
    Nu fungerar betygen kanske som en morot för vissa och precis tvärtom för andra. Men även som morot förfelar de ofta sin verkan: eleverna jagar betygen och inte kunskapen i sig.
    Läs gärna vad jag tidigare skrivit om betyg som ”självuppfyllande profetia”: sök på Pygmalion så hittar du det. Där är mina främsta skäl för att betyg inte ska sättas tidigare än idag. Men mer respons, återkoppling till eleven, ”kunskaps-och lärande-samtal” – det behövs!

  49. Fredrik skriver:

    Tack för att ni svarar på ett så gammalt inlägg Monica och Janis!

    Jag håller med dig Monica, en enstaka siffra innehåller inte mycket information alls. Som ett svar till just det du skriver så skulle man kunna påpeka att det blir betydligt tydligare (och mer nyanserat) för en elev ifall h*n (lärde jag mig här) får betyg på varje enstaka moment; detta visar både med vilket moment h*n bör jobba mer och hur mycket. Nu är jag inte här för billiga poänger (speciellt de jag inte riktigt bryr mig om) utan inser istället från ditt svar att jag borde ha formulerat min fråga något annorlunda. Vi verkar vara samstämmiga om att återkoppling behöver vara informationsrik *och* klar/tydlig, så min fråga borde ha varit något i stil med:
    Det verkar mig som att det ibland förekommer ett motstånd mot skriftliga varianter av betyg / omdömmen etc för elever i lägre åldersgrupper / årskurser från lärare som engagerar sig i ”betygsdebatten”. Stämmer detta och vad är i så fall anledningen till motståndet mot just det skriftliga?

    Tack för länken Janis, det är ett bra begrepp att känna till på något som (jag hoppas) de flesta antar händer givet förväntningar etc. Man skulle iofs kunna fråga sig huruvida en lärare inte bär på dessa föreställningar om varje barn oavsett betyg/omdömmen och det därmed blir svårt att hävda att betygen i sig gör någon skillnad (annat än nytta för barnen). Vad anser ni om det?

    Jag skulle gärna höra era åsikter om:

    Jag anser att ett graderat betyg tillsammans med en (utförlig) beskrivande återkoppling som analys av läget är den bästa kompromissen mellan tydlighet (graden) och nyansering (texten). Ser ni något problem med en sådan typ av betyg? Min anledning till att vilja ha med en gradering är att ”bara ord” kan tolkas väldigt olika, en gradering ger en slags ”kontext” till orden så att det är lättare att veta hur de bör tolkas, se det som en återkoppling om återkopplingen, en meta-återkoppling om ni vill. Om vi kan bortse från åtgång av arbetstid för argumenatationens skull blir jag glad.

    Vad tror ni skulle hända om skolan använde sig av ovanstående system för återkoppling men inte lämnade ett slutbetyg som går att använda för att söka till universitet? Dvs, om alla var tvungna att skriva något som motsvarar dagens högskoleprov efter man gått ut gymnasiet, borde inte det kunna ta bort ”betyghetset” och återföra koncentrationen på kunskapen?

    Givet ovan, skulle man inte då närma sig en bättre kultur av återkoppling som hjälp snarare än något som uppfattas dömmande (vilket jag tror var en poäng Martin Ingvar var ute efter)?

    Mvh
    Fredrik

  50. Janis skriver:

    Oj, nu måste vi nog få tid att fundera innan vi svarar! Våra av tentaskrivande utmattade skallar fungerar nog inte så bra just nu!

    Samtidigt, då ingen av oss är proffs på det här, så skulle jag gärna vidarebefordra frågan, lägga ut den som ett separat inlägg, om det är OK med dig, Fredrik? Kanske någon mer kunnig kan hjälpa till att svara på frågan då. För det är en spännande frågeställning, verkligen.

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] kommentarer metabolism on Antipluggkulturen frodas i dag…Magistern on Antipluggkulturen frodas i dag…metabolism on Usla lärarstudenterJonas Vlachos […]

  2. […] metabolism (en blogg skriven av lärarstudenter) gör Janis i mitt tycker en utmärkt textanalys. Jag känner […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: