Rätta elevtexter – så det blir rätt? Eller på rätt sätt?

Tänk vad saker ofta sammanfaller… man hör talas om ditten ena dagen ocn nästa dag, vad stöter man på, om inte datten. Eller man lär sig om kreti och nästa dag får man möta pleti. Liksom. Hermeneutik i verkliga livet.

Härom dagen diskuterades rättning av elevtexter och rödpennans vara eller icke vara på Svensklärarens blogg, och samma natt läser jag följande i Göran Häggs ”Svenskhetens historia” (sid. 692):

Men ibland missar den människovänliga svenska språkvården (den normativa svenska språkvårdens frånvaro eller mycket tillåtande klimat. Min anmärkning) poängen då man, gärna med exempel på vacklande språkbruk ända från 1700-talet, förklarar att du får skriva som du vill! Anledningen till frågan är ju inte vad personen vill, utan den tyvärr ofta riktiga misstanken att det ändå sitter skadeglada felfinnare på mottagarsidan och konstaterar att detta är det slags person som skriver den slags och följaktligen inte behöver tas på så stort allvar. Direkt upprörande blir inställningen då den – vilket sedan sjuttitalet varit utbrett – tillämpas i skolan. (…) har gått igenom hela grundskolan och gymnasiet utan att någonsin få en text rättad vad gäller stavning och språk. Man vill inte ”kväva en ung människas språkliga kreativitet”. Att det är just det man gör genom att inte ge dem ett begripligt svensk skriftspråk tycks inte föresvävat metodens tillskyndare.

Göran Hägg  fortsätter vidare, och drar det ett steg längre (och kanske ett steg för långt):

Att den slagit igenom som den gjort beror naturligtvis på samma sak som miljonprogrammets nakna rör i taket. Någon slipper göra sitt jobb. Riktigt absurt blr det om man jämför med engelskan. Den engelsklärare som inte rättar fel i grammatik och stavning blir avskedad inom några veckor. Men med vårt eget språk går det bra.

Ja, detta tål att tänka på, många gånger, hur man ger respons på elevtexter på bästa sätt.

Comments
2 Responses to “Rätta elevtexter – så det blir rätt? Eller på rätt sätt?”
  1. adjunkt skriver:

    Jag håller inte med Hägg om att vi inte rättar fel i grammatik och stavning gällande det egna språket. Däremot går jag inte fram med mina ”röda penna” som en slåttermaskin på en åker i elevernas arbete. Skillnaden är också att i svenska kan eleverna grammatik, i engelskan inte (åtminstone inte på långa vägar lika bra). När jag rättar ett elevarbete fokuserar jag på de återkommande felen, inte enstaka fel som dyker upp en gång i en text.

    Är lite febrig och vet inte vad jag egentligen vill skriva. Jag lämnar det så här.

  2. metabolism skriver:

    Det låter helt ofebrigt i mina öron, alldeles rätt och riktigt m.a.o. Krya på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: