En julsaga

Tredje advent, julen står för dörren … vad passar då bättre än en liten (ganska lång!) julsaga? En saga som främst riktar sig till svenskstuderanden eller svensklärare, men ändå …

* Sagan om den lilla studentens julsaga *

Det var en gång en liten student. Hon tog dagen som den kom, och trivdes så bra med att studera svenska på högskolan. Hon lyssnade noga på föreläsningarna, diskuterade gärna på seminarierna och läste däremellan all studielitteratur med glatt humör.

Men en dag när novembermörkret hade ersatts av ett ännu djupare decembermörker fick den lilla studenten nog. All ork och all lust tog alldeles slut. Hon masade sig upp på morgnarna. Hon satt och lyssnade håglöst på föreläsningarna, nickade med tungt huvud under seminarierna och när hon läste kurslitteraturen dansade bokstäverna framför ögonen på henne. Snart stundade dock jul, tänkte den lilla studenten, då kan jag sova, men dagen innan hon och alla hennes studiekamrater gick på jullov fick de en uppgift som de skulle göra. De skulle alla skriva varsin saga, i folksagotradition.

* * *

Så snart julklapparna var öppnade och julskinkan uppäten satte sig den lilla och fortfarande väldigt trötta studenten ned för att skriva sin saga. Den skulle innehålla en hjälte, ett magiskt tretal och det godas kamp mot det onda, tänkte hon. Men så trött som den lilla studenten var drabbades hon av en skrivkramp så svår att fingrarna blev så svaga att de alls inte förmådde trycka ned en endaste liten knapp på tangentbordet och huvudet hennes blev alldeles, alldeles tomt. Sömnlös låg hon och vred sig i sin säng om nätterna, och på dagarna förmådde hon endast vanka runt och vrida sina händer i förtvivlan. Den stackars lilla studenten hade kanske  tynat bort alldeles under sina kval om det inte hade varit så att glöggen, Aladdin-chokladen och den enorma julskinkan hade hållit henne på benen.

En sömnlös natt när studenten vankade omkring i den tysta studentlyan tittade en liten tomtegubbe fram. Han hade dröjt sig kvar för att städa bort alla julklappssnören som ännu låg och skräpade i hörnen. Efter att studenten kommit över sin stora förvåning över att träffa på en pyssling där hemma, och lite skamset bett om ursäkt för sin bristande städning, frågade hon den lilla tomtenissen om han möjligen kunde finna bot för hennes skrivkramp.
– Huruvida det hjälper eller inte kan jag inte lova, men jag känner till en magisk dryck som sätter sprätt på fantasins livsandar, svarade pysslingen glatt. Genast började han tillreda en dryck som både luktade och smakade som starkvinsglögg, och då studenten var väl förtrogen med denna slags kryddade dryckesvara drack hon en ansenlig mängd helt utan problem. Genast spratt det till i både hennes huvud och fingrar, och i den mörka vinterkvällen hördes därefter endast det muntra ljudet av knattrande tangenter och surret av en skrivare som spottade ut papper på löpande band.

* * *

De närmaste dagarna skrev studenten vidare, men kvällen innan sagan skulle vara klar och läsas högt för de andra på studenternas sagoseminarium var den lilla studenten ändå djupt förtvivlad. Visserligen hade hon nu skrivit en saga med en berättelse som kändes både nydanande och samtidigt traditionell, men det var ju ändå långt ifrån en litterär text. Hon bestämde sig för att söka hjälp. I den sena timmen begav hon sig till lärdomens högborg för att söka svar på sina frågor.

*

Under djupa flämtningar kämpade sig den lilla studenten uppför den långa, mörka och stillastående rulltrappan som ledde upp till berget där kunskapens borg tronade. Väl framme fick hon med sitt passerkort och sin hemliga kod tillträde till det mörka och tillbommade lärosätet. Förtvivlat undrade hon om det i denna sena timme skulle finnas någon där som skulle kunna hjälpa henne.

På darrande ben, som kom sig av både den långa trappklättringen och av oro, gav sig studenten iväg för att någonstans i de långa vindlande korridorerna hitta hjälp. Den första hon mötte var trollkarlen Grammaticus.
– Ärade mästare, jag söker din hjälp! Jag har till uppgift att skriva en saga, men jag förmår inte … kan du möjligen vägleda mig?
Grammaticus gladdes över att få bistå den lilla studenten, för som han sade så var nyttan med syntaktiska analyser av det skrivna ordet oomtvistlig. Särskilt glad var han att få analysera en saga, för det var minsann ett område som å det grövsta hade försummats i dessa sammanhang. Trollkarlen läste den lilla studentens sagan och talade sedan med många kloka ord om ordklasser och ordbildning. Han uppehöll sig länge vid polysemi, den lexikala relation som han menade att man kunde ha mycket nytta av i sagoskrivandet, och gav ett tips om att i ett av sagans avsnitt använda sig av ordet ”krona” både i betydelsen av trädkrona och kungakrona. Särskilt betonade han att det kunde vara på sin plats att utveckla de framför- eller efterställda fraserna för att brodera ut de annars så trista nominalfraserna, och på så sätt göra sagan mer mustig. Efter ytterligare ett gott råd om att använda prepositionsfraser både som attribut (som i ”häxan med de många vårtorna”) och som adverbial (som i ”draken drog sin sista suck efter midnatt”) tackade studenten varmt trollkarlen för alla goda råd, och fortsatte vidare i sitt sökande efter hjälp från de lärde.

*

På något om möjligt ännu mer darrande ben kom nu studenten, efter en stunds letande, fram till en håla där en skylt förkunnade att här bodde häxan Anna Lys von Text. Hon knackade på dörren, och en barsk stämma bjöd henne att komma in. När häxan Anna Lys fick höra studentens ärende talade hon i skarpa ordalag om hur varje skribent, även när det handlade om sagor, kunde ha stor nytta av att analysera sin text enligt den store häxmästaren Hellspongs textanalysmodell. Om det gjordes oftare så skulle världens besparas många undermåliga texter! Hon läste sagan, och sade därefter att hon kunde se att, jo då, texten ekade minsann av andra texter, och inom just sagoskrivandet har ju detta faktiskt en klar estetisk förtjänst. Sagan skulle däremot vinna på en mer personlig berättarröst och ett mer tydligt orsakssammanhang, för det brast betänkligt här och var i handlingen. Om studenten också genom att till exempel göra en parafras på Karlfeldts diktstrof ”det blånar så vasst” när hon beskrev natten då draken drog sin sista suck, så skulle texten helt klart få ett mer skönlitterärt värde. Fantasilösa denotationer kunde väl duga i en brukstext, men i en saga skulle ord med mer fria associationer komma mycket bättre till pass. Minskade studenten även på de alltför många redundanta textavsnitten, så skulle sagan nog inte bli så pjåkig i slutändan. Studenten tackade för hjälpen och vandrade vidare för att söka ytterligare lite hjälp, eftersom hon kände att något ännu saknades.

*

Hon klättrade några vindlande trappor upp och fann med hjälp av månskenet som lyste in genom de stora glasfönstren vägen fram till den kloka gumman Comunicados boning. Så snart hennes ben hade slutat att darra framförde studenten sitt ärende. Gumman läste och funderade sedan en stund innan hon sade:
– Du känner till den klassiska folksagans kännetecken och du har fått med flera av de typiska dragen. Särskilt väl har du lyckats med den formelartade strukturen. För att ge sagan mer magi skulle kanske ett magiskt tretal hjälpa din hjälte i det godas kamp mot det onda, har du funderat på det? Jo då, det hade studenten, och hon hade en idé om hur hon skulle kunna utveckla det, men hon undrade också över hur hon skulle kunna göra språket mer levande.
– Med synonymer, svarade den kloka Comunicada. Du ska noga överväga varje substantiv, verb, adjektiv och adverb, och välja dem efter dess betydelse – eller dess rytm! Med lycka i rösten tackade den lilla studenten den kloka gumman.

* * *

Styrkt av Comunicadas uppmuntran och goda råd begav sig den lilla lärarstudenten hem i vinternatten. Väl hemma värmde hon det sista av den magiska julglöggen och satte sig sedan framför datorn. Med huvudet fullt av alla de goda råd hon fått från sina tre lärda läromästare, skrev hon så tangenterna glödde och svetten pärlade fram i pannan. Strax efter gryningen, då fästet ljusnade i ett isande vintervitt, satte hon dit den sista punkten och tryckte på knappen för utskrift. Den lilla studenten hade – med hjälp av en tomte och hans magiska dryck, en trollkarl, en häxa och en klok gumma – skrivit sin saga. I den mörka vinternatten hade hon skrivit en saga så fantastisk så att en sådan saga ännu aldrig tidigare hade skrivits, eller hörts berättas, på denna jord.

Men den sagan får ni allt höra en annan gång!

Snipp, snapp, snut

så var sagan slut!


Comments
3 Responses to “En julsaga”
  1. Monica skriver:

    Jag ÄLSKAR julsagan!

  2. Anna-Lys skriver:

    Harkel … hm hm hm

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] ni saknar oss allt för mycket kan ni koppla av med Janis julsaga om den lilla studentens julsaga. Postat i Meta. Taggar: […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: