Om litteratur och älsklingsböcker

Veckans metabolism 2006:52

Det är väl ingen annan tid på året som böcker är mer aktuella än under julen! I många julpaket ligger en bok – allt från årets Nobelpristagare, årets Augustprisvinnare, årets meste deckarförfattare till Guinness rekordbok. Jag hoppas alla har fått en riktigt bra julklappsbok!

Själv hade jag redan börjat på en trevlig tegelsten innan julhelgen så det gjorde inget att Tomten inte kom med något skönlitterärt (men konstigt var det). Redan på Annandagen började jag känna av förslitningsskador i handlederna, men det kompenseras just av det att boken är så tjock – då räcker den ju desto längre! Boken utspelar sig i Indien, och det och bokens tjocklek får mig att minnas vad poeten Amit i ”En lämplig ung man” säger:

”Men jag avskyr själv långa böcker: ju bättre, desto värre. (…) men om de är bra blir jag social idiot i flera dagar, vägrar att lämna mitt rum, blänger och morrar om jag blir avbruten, struntar i bröllop och begravningar och gör vänner till ovänner”.

Just så ska en bra bok vara; så oemotståndlig så man inte kan släppa den! Det händer inte så ofta som man skulle önska – och tur är väl det, när man tänker efter!

Nu för tiden ges det ut oändligt många nya boktitlar på ett år. Böcker blir ”gamla” på bara några få år, och svåra att få tag på i bokhandeln. Då är det lätt för en bokmal att förtvivla. Det finns ju inte en chans att läsa allt, och bokvalet blir därför desto mer komplicerat! Tiden räcker inte till för att läsa mer än ett begränsat antal böcker – och tänk om jag väljer ”fel” och missar en bokpärla?! Då kan man förtvivla eller strunta i ”kraven” och välja första bästa bok på måfå (det brukar bli ganska bra, så). Eller så kan man återvända till en gammal favorit, en bok så bra att den kan läsas om och om igen. I min bokhylla finns några böcker jag läser om gång på gång:

”Sinuhe egyptiern” av Mika Valtari. En underbar bok om huvudskålsborraren Sinuhes öden och äventyr på farao Echnatons tid, 1300 f.Kr. Valtari skriver så det känns som man själv är med och han levandegör balsamerarnas, prästerskapets, de fattigas och rikas liv. Hans ord till tjänaren Kaptah är det enda talesätt jag tagit till mig från alla de böcker jag läst; de säger jag ibland till mina barn när de pratar oavbrutet och mina öron är för trötta: ”Ditt tal är som flugors surr i mina öron”. Olof Lagercrantz har mycket klokt att säga om läsandets värde och njutning i sin ”Om konsten att läsa och skriva”, och just detta passar så bra in på böckerna om Sinuhe: ”Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för tusen år sen, stiger fram i vår inbillning.

”De gröna åren” av A.J. Cronin. En charmig historia om föräldralöse Robert Shannons och hans hårda arbete för att lyckas med sina studier, och hans djupa vänskap med sin excentriske gammelmorfar. Utspelas i Skottland, ytterligare ett plus.

”Kärlek i kolerans tid” av Gabriel García Marquez. Vilken historia, vilket språk! Fantastisk! Magisk realism när den är som bäst! (Även om ”Hundra år av ensamhet” är oerhört bra den också (kanske bättre).

”En lämplig ung man” av Vikram Seth. Det här är nog den mest fängslande bok jag någonsin läst, eller åtminstone den som jag läst mest maniskt av allt jag läst. Den är på 1239 bibeltunna sidor och handlar om kärlek, om Indiens historia, religionsmotsättningar och mycket, mycket mer. Jag läste den första gången 1995; 22 dagars sträckläsning, den sista natten till kl. 01,30. Om jag aldrig kommer till Indien så har jag i alla fall upplevt landet – genom boken.

Trilogin kallad ”Här under polstjärnan” av Väinö Linna (Upp trälar, Högt bland Saarijärvis moar, Söner av ett folk). Ett finskt nationalepos om torparfamiljen Koskela;om de fattiga och hårt arbetandes sorg och glädjeämnen, om samhälle; överklass och socialism. Det är Linnas trilogi och Per-Anders Fogelströms ”Mina drömmars stad”-svit som främst influerat var jag bottnar politiskt. Hurra för alla proletärförfattare!

Böcker, hjärnans barn sade Jonathan Swift och Böcker, själens blodkärl sade Thomas Mann. Böcker är livsviktigt för mig. ”Det finns böcker som läser sig själva. Man behöver bara öppna dem så hoppar orden upp i huvudet på en och in i själen och skapar bilder, och man läser boken utan att tänka. Och när man har läst färdigt är det som om man lärt känna några helt nya människor. Man har levt med dem medan man läst.” (citat Vita Andersen). Och så är det. Man kan leva ett helt liv, en hel värld, i en god bok. Jag citerar Lagercrantz igen:

”Men jag andades böckernas luft. De bjöd en utvidgning av mitt liv. De lär mig se sådant jag inte själv kunde se och träffa människor som levde intensivare och mer dramatiskt än jag gjorde. De var varelser från en annan högre tillvaro. De tog sig an mig och tillät mig vistas hos dem och bli rörlig, rik, fattig, god och ond som de.”

Social idiot för omvärlden blir man – men samtidigt så har Heinrich Mann sagt att ”litteratur är social manifestation”. Har inte riktigt förstått vad han menar – om man kan knyta an till läsaren, eller om det bara är ur författarens synvinkel litteratur är en social manifestation? Men om man kopplar det till Lagercrantz: ”En god bok ger läsaren en förnimmelse av att det är vår egen erfarenhet vi läser om. När litteraturen är som bäst tycker vi att vi plötsligt minns något viktigt som vi vetat men glömt”. Det konstiga och fantastiska med litteraturen är att våra egna erfarenheter kan vara helt skilda från de fiktiva personernas erfarenheter – men ändå blir de till våra. Igenkänning i det okända. Förståelse av något man inte visste att man förstod. Och antagligen inte hade mött i verkliga livet. Tror jag. För jag vet ju att det fiktiva sker på det verkligas bekostnad. Men jag kan inte göra annat. Det finns läsning som liknar narkomani, skrev Lagercrantz. Ja tack, säger jag – kan jag få en bokdrog till, tack!

Advertisements
Comments
One Response to “Om litteratur och älsklingsböcker”
Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] en sann historia. Vikram Seth är en av mina stora favoritförfattare (”En lämplig ung man” som jag skrivit om tidigare, och “Kärlekens musik”). Two lives är både […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: