Lärarutbildningen

Veckans metabolism 2006:49

Jag hade tänkt att kort och koncist kommentera vad som sägs om dagens lärarutbildning. Den stinker, tydligen, och det är ju lagom kul för en lärarstudent att höra … Det är ju inte så att man stolt säger att man läser till lärare, med alla svarta tidningsrubriker…  Det gick inte att kort och koncist kommentera allt jag läst; det jag instämmer med och det jag tycker är dumma, grova förenklingar. Så det blir en lång och ganska okoncis litania för den som orkar.

”Dagens svenska lärarutbildning framstår närmast som en svängdörr. Det är lätt att komma in, lätt att komma ut och däremellan händer inte mycket av vikt. Studenterna har låga förkunskaper, kunskapskontrollerna är bristfälliga och undervisningen saknar vetenskaplig anknytning”, skrev DN i förra veckan. ”En majoritet av de intervjuade studenterna klarade studierna på mindre än 30 timmars arbete veckan, var femte lägger inte ner mer än 20 timmar i veckan. Man ”glider igenom” och det räcker, hävdar en intervjuad student, med att läsa baksidestexter för att bli godkänd. Högskoleverkets granskning av godkända examensarbeten visar att en tredjedel är av tveksam kvalitet. Endast 29 procent av undersökta examinationsfrågor kräver inlärning av faktakunskaper och grupparbeten och hemtemtor har ersatt traditionella salskrivningar.”

Om jag avstår från diskussionen om vad som är kunskap, och att hemtentor faktiskt är ytterligare ett inlärningstillfälle och möjliggör en djupare reflektion, samt vad det är som mäts och värdesätts i salstentor (som redan avhandlats här på metabolism) så vill jag i alla fall kommentera ”glideriet”.

Javisst, jag upplever också att det ofta är alltför lätt att glida igenom (eller jag misstänker det, jag har inte några bevis). Om man inte har ett eget genuint intresse att läsa (den mestadels bra) kurslitteraturen och engagera sig i seminariediskussioner, kan man visst förvånansvärt lätt glida igenom. Jag vet inte om man fuskar när man skriver sina hemtentor, eller bara ordbajsar (och det är ju illa nog), men värst är väl hur examinationerna bedöms, och vad som vägs in, eller INTE vägs in i bedömningen.     (Att det skulle räcka med att läsa baksidestexten på kursböckerna har jag mycket svårt att tro på! Inte på ”min” högskola i alla fall [inte lärarhögskolan…]). Däremot skulle anledningen till varför så många elever, som inte borde ha godkänts, blir godkända undersökas närmare. Högskolorna har förstås en ekonomisk anledning att inte kicka sina studenter, och som man bäddar får man alltså ligga… (och här ligger alltså jag och skäms lite för att vara lärarstudent, jag som borde vara jättestolt!)

En tredjedel av elevernas examinationer är tveksamma sägs det. Förresten, tänkte ni på procenten, eller drog ni också alla lärarstudenter över en kam och sågade allihop?   ”De påtalade bristerna i lärarutbildningen innebär att alltför många av de nya lärare som kommer ut i skolorna saknar de nödvändiga kunskaperna och verktygen för att göra ett bra jobb” (DN igen) Ja, en tredjedel är alltför många – men inte alla, tack och lov. Och hur såg det ut tidigare? Har svårt att föreställa mig ”att allt var bättre förr”, jag har själv sett alla möjliga olika sorters lärare från ”den gamla goda” (?) lärar-utbildningen. Och förresten, när har man inte klagat på skolan?

Vill inte försvara varken nya ”dåliga” lärare, eller gamla ”dåliga” lärare, MEN VARFÖR TALAS DET INTE MER OM SKOLANS VERKLIGT STORA PROBLEM:

Att det är alldeles för få  lärare i skolan och alldeles för lite resurser för att kunna hjälpa de elever som behöver extra stöd!

Ge skolan mer resurser så att man kan arbeta mer i halvklass (hinna hjälpa och ledsaga varje enskild elev), så att elever med allvarligare problem/svårigheter får riktigt bra hjälp av specialpedagoger (och tillräckligt med timmar till detta) och så att arbetsbördan inte blir övermäktig för läraren (då blir nämligen den skickligaste lärare en sämre lärare).

Det är ”kunskaperna, skickligheten, självförtroendet och hängivenheten hos den enskilde läraren” (DN) som är det viktigaste. Absolut. Och ändå är det det viktigaste av allt som saknas allra mest i skolan – lärarna. Lärare som verkligen har tid att göra det de ska. Som har tid att hjälpa varje enskild elev, tid att verkligen se vad de gör och hur de utvecklas.

Det går inte ihop, det här. Att de allra viktigaste i skolan inte får möjligheten att göra ett riktigt bra jobb, p.g.a. tidsbrist, för stora klasser, för många kringuppgifter. Tiden då man kunde leda lektioner och på riktigt engagera och hinna se 30 elever är för alltid borta (om den ens har funnits; mer än att man upprätthöll disciplinen och matade eleverna med fakta att rapa upp).

Mer ämnesövergripande undervisning! Mer tid för läraren till reflektion och utvärdering av sin egen undervisning och elevernas utveckling! Fler lärare, fler vuxna i skolan!

DN:s artikel om bristerna i lärarutbildningen hittar du här

Comments
4 Responses to “Lärarutbildningen”
  1. M skriver:

    *spontanapplåderar*

  2. Janis skriver:

    En tapperhetsmedalj till dig som orkade dig igenom värsta långrandighetens långrandighet! Har förresten kommit på en stark fördel med vår lärarutbildning: vi talar ju mycket om meningsfullheten, och att se bortom ”normaliteten” och förbi våra individuella ”glasögon” som färgar vår syn och vår uppfattning – och det är INTE en dum grej att ha med sig ut i skolan! Credit for that!

  3. L skriver:

    Tack. Vilken brandtalare du är! =)

  4. Magistern skriver:

    Håller med övriga kommentatorer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: