En svensk litterär kanon?

”Veckans metabolism” 2006:34

Debatten kring en svensk litterär kanon rullar på. Kan inte avgöra vad som är rätt eller fel, är mycket kluven. Men när svenska ungdomar i en undersökning på lunarstorm.se enligt DN 22/8 listar Dave Pelzer och Liza Marklund som ett par favoriter då vill jag skrika högt: En kanon! Ge skolan en kanon! Ingen ska moralisera över någon annans läsning, men ändå. Problemet är nog inte avsaknaden av en kanon i skolan, utan något annat. Bristen på lektionstid inte minst, men även bristen på genuint litteraturintresserade lärare. Lärare som samtidigt har ett genuint intresse av ett meningsskapande i skolarbetet med litteraturen. Det finns lärare som själva knappt läser skönlitteratur, och det finns lärare som är litteraturvetare – och det kan vara lika illa vilket som. Om man inte når fram till eleverna och inspirerar till läsning spelar det nog ingen roll om man är en litterärt okunnig lärare eller en intellektuell litteratursnobb.

Avslutningsvis ett citat ur Olof Lagercrantz Om konsten att läsa och skriva, som på några få rader kan sägas tillföra debatten mer än de flesta inläggen i DN:s kanon-debatt:

”Betänk också, ni som propagerar för läsning av god litteratur, att i samma ögonblick det blir klassat som fint att läsa, som något vilket sätter läsaren i en högre klass än andra, är katastrofen nära. Då är boken i farozonen. Det måste vara ett behov verkande inifrån som driver till läsning”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: