Tack för ett bra inlägg. Har du möjligen pdf:en som du länkar till i slutet av artiklen? Länken fungerar inte.

Tack // Martin

Tack för inbjudan att skriva ner mina tankar i komprimerad form.

1. En lång rad fakta, Skolpolitikens pusselbitar, som borde ha viss betydelse för skoldebatten finns redovisade på min hemsida: ”Sture Erikssons hemsida” eller alternativt http://home.swipnet.se/StureEriksson

2. Ett försök att dra ut några intressanta konsekvenser för framtidens skola ur dessa fakta kan ses som en övermaga uppgift. Men jag har ändock försökt!

a). Skolpolitikens övergripande princip bör vara divergensprincipen som visar kunskapsutvecklingen hos eleverna. Den visar att övning och träning ger två konsistenta effekter. Dels ökar gruppens medelvärde (alla vinner på övningen). Dels ökar gruppens spridning övertid (de från början högpresterande ökar mer, medan de från början lågpresterande ökar mindre i prestation). Konsekvensen blir att skillnaderna mellan eleverna systematiskt ökar över tid – ett utfall som utgör ett klart brott mot gängse konvergensprincip enligt vilken elevskillnader helst bör minska över tid

b). Intelligensen (individvariansen) är till cirka 75 % styrd av genetiska faktorer medan 25 % kan hänföras på miljöfaktorer.

c). Pisa studierna visar att den socioekonomiska bakgrunden har svag betydelse för studieprestationerna. Endast 7 % av variationen i studieprestationer kan hänföras på de socioekonomiska faktorerna.

d). Piaget´s stadieteori är viktig vid utformningen av läroplaner och studiemedel. Teorin har stöd av data gällande ”normaleleven” Men teorin har två allvarliga brister genom att den saknar en differentialpsykologisk plan för två elevgrupper. Dels saknas en empiriskt underbyggd läroplan för de högbegåvade eleverna. Dels saknas en välunderbyggd läroplan för de svagpresterande eleverna. Jag menar att nuvarande läroplan måste kompletteras med läroplaner (och läromedel) för nämnda två elevgrupper.

e). Tillföljd av divergensprincipen, och den genetiska determinansen menar jag att vi behöver en ny definition på begreppet likvärdighet. Likvärdigheten bör definieras som en relation mellan elevens faktiskt uppnådda mål och elevens optimala nivå. Ju bättre elevens faktiska prestationer närmar sig elevens optimala nivå desto högre är likvärdigheten.
Som synes bryter denna definition mot vår traditionella definition som innebär att skillnader över huvud taget inte är bra. Om alla får samma resultat är det bra, likaså om elevskillnader skillnader mellan skolor, skillnader mellan länder är noll. Enligt denna traditionella definition är t.ex. Nordkorea ett föredöme.

Det kan väl knappast ha undgått någon att svensk skolpolitik under decennier i allt väsentligt har styrts av den socialdemokratiska ideologin med dess miljöteoretiska förankring.
På min hemsida redogöres för miljöteorins status och dess vetenskapliga krasch som betingades av Watson och Cricks upptäckt av DNA mekanismen:
Molecular Structure of Nucleic Acids: A Structure for Deoxyribose Nucleic Acid, an article published 1953 by James D. Watson and Francis Crick in Nature

Det svenska skolhaveriet vid millennieskiftet är en logisk följd av att miljöteorin sattes som skolpolitikens banerförare och fick styra decenniers ”reformer” inom skolan.

Björklunds skolpolitik utgjorde därför ett nödvändigt steg för att komma ifrån de värsta avarterna av det miljöteoretiska synsättet.

Därmed inte sagt att den svenska skolans problem är lösta.

I själva verket representerar den senaste läroplanen LGR11 ett kvardröjande vid en pedagogik, Piagets stadieteori, som väsentligen behandlar genomsnittselevens kognitiva utveckling.
Men som jag påpekat på min hemsida saknar Piagets teori en adekvat differentialpsykologisk modell för två grupper av elever, nämligen de svagbegåvade och de högbegåvade eleverna.

Ett första steg framåt i skoldebatten består därför i att ta del av och acceptera de etablerade fakta som måste utgöra grunden för framtidens skolpolitik. Generellt sett måste skolpolitiken ta hänsyn både till arvsfaktor, miljöfaktorer och interaktionen mellan de två.
Den moderna sociobiologin representerar det vetenskapliga tänkandet att verkligen ta interaktionen mellan arv och miljö på allvar.
Naturligtvis kommer vissa tänkare, miljöteorins eviga drabanter, att försöka värja sig mot de obehagliga fakta som den biologiska , genetiska och sociobiologiska forskningen nu har fräckheten att föra fram i skoldebatten.

Men tåget har gått för miljöteorin – nu krävs ett öppet sinne och en kunskapsbaserad, kritisk debatt av skolpolitiken. De fakta som måste beaktas, skolpolitikens pusselbitar, finns i detalj redovisade på min hemsida