Materialinsamling

I dag, lördag,  har jag suttit med det jag aldrig hinner med under veckorna. Letat material, gjort material. Jag har haft riktigt trevligt, även om jag har lite dåligt samvete över att jag inte hunnit med det där som tillhör privatlivet.

Jag hittade bland annat den här sidan, http://dimdima.com/khazana/storytime, som gav mig texter att läsa och arbeta med sexorna i engelska (t.ex. Aisopos fabler finns annars lite överallt på nätet, men ofta på en mer avancerad engelska). Jag funderar också på att det kunde bli en uppgift för niorna; att mottagaranpassa texterna, hitta mer lättförståeliga synonymer till de svåraste orden och konstruera om vissa knepiga meningar, så att de passar de yngre eleverna bättre. Sedan kunde det kanske gå att ordna så de äldre kommer och läser sagorna för de yngre, det vore så himla bra, men hur man kommer förbi schemakrocken det vete 17.

Sedan hittade jag det här,  21 accents, ett av flera yuotube-klipp som jag lade på hög för att använda längre fram. Har man tid finns det massor på nätet. Bra grejer och så  får man en välbehövlig paus från läromedlen, inte minst. Kanske kan strunta i dem helt; man kan alltid drömma. I övrigt har BBC massor med material, till och med lektionsplaneringar, kolla här. Och för de yngre finns ju CBBC , med bland annat den fantastisk historien om fåret som brandkåren fick rädda från ett tak!

Låttext blir intervjutext

Den första skrivuppgiften på den ena av mina sommarkurser var precis vad jag hade hoppats på:

Den var rolig att skriva och användbar i kommande undervisning! Uppgiften gick ut på att använda en låttext, låtsas att texten var ens anteckningar och sedan skriva en intervjutext.

Helt klart en idé att stjäla rakt av! Vad jag skrev? Kika här, om ni vill.

Skriva verkligheten

 

 

Dagens temaidé i svenskans skrivande står Språkmakargatan för: en antologi på temat ungdomsliv skrivet av experterna, eleverna, själva. En mycket god idé, läs själva här!

 

Man skulle väl kunna säga att Liza på Språkmakargatan här tar den gamla ”Boken om mig själv” till en ny och högre nivå – låter eleverna ” lyfta blicken från det egna navelluddet och intressera sig litet mer för sin omvärld” som Filippa Mannheimer skriver i sin krönika i ”Skolvärlden. Ämnet är fortfarande dem själva –  men inte bara ”jag” utan ”vi”. Med likheter och skillnader, med det intrapersonella och det interpersonella.

Nonsensdikter och språkundervisning

Ta det  lugnt nu, för den här idén är 3 minuter gammal.*

Hur skulle det vara om man jobbade med nonsensdikter för att prata om syntax och sånt. När ska man prata om syntax och sånt?
Ja, exempelvis när man jobbar med språksociologi, eller språkhistoria. (Vad fiffigt av mig att jag inte preciserade mig mer, för då hade jag ju behövt tänka…)

Av en händelse stötte jag på Fabian Kastners text ”Ingen slipper undan syntaxen” (SvD, Under strecket, 080111) och blev inspirerad.

Bevingade ord är inte alltid begripliga. Noam Chomsky konstruerade 1957 en besynnerlig mening som (åtminstone i lingvistiska kretsar) blivit en klassiker: ”Färglösa gröna idéer sover våldsamt”. Syntaxen i denna mening är helt och hållet korrekt. Ändå är den semantiskt sett rent nonsens, orden säger oss ingenting. Chomskys poäng var att en teoretisk förståelse av ett språks grammatik inte är tillräcklig för att till­ägna sig språket som sådant. Det krävs också, menade han, en intuitiv eller nedärvd språkförståelse för att kunna uttrycka sig begripligt.

Och vidare:

Det paradoxala med mening är just detta: ju vanligare, enklare och mer utsliten en mening är desto mindre säger den oss, medan det vaga och okända sätter fantasin på prov, tvingar oss till eftertanke. Så definierade ju också Paul Verlaine poesi som en ”utsträckt fördröjning mellan ljud och mening”. Med detta menade han väl ungefär att poesin reducerar det konservativa vardagsspråkets mekaniska associationer till ett minimum. Plockar man bort detta minimum glider metaforen över i ett semantiskt tomrum, tanken fäster inte längre vid någonting. Det blir, i värsta fall, obegripligt nonsens. I bästa fall inspirerat nonsens, som hos Lewis Carroll eller Edward Lear. Ändå upphör inte tolknings­apparaten att verka. Därtill är det mänskliga behovet att finna mening, skapa mönster, bringa ordning i kaos, alltför djupt rotat i hjärnan. Ställd inför nonsensdikten ”Jabberwocky” (”Twas brillig, and the slithy toves / Did gyre and gimble in the wabe”) utbrister Alice i Underlandet: ”På något vis fyller den mitt huvud med idéer – jag vet inte bara exakt vilka!” Det är egentligen en ganska bra beskrivning av poesi över huvud taget.

Idén är alltså att elever ska skriva grammatiskt korrekta nonsensdikter. Ett viktigt varför är hur kul det kan vara att få leka med språket, att fundera över vilka ljud vi använder i fina eller fula ord. Att det är nonsensdikter gör dessutom att man slipper känna sig naken när sikterna läses högt. Detta kan också kanske få elever som tycker att de är dåliga på svenska (eller språk i största allmänhet) att se hur mycket de faktiskt kan. Kastner skriver att nonsensdikter ofta är grammatiskt perfekta: ”semantiskt underskott vägs upp av syntaktisk hyperkorrektion”.

Jag vill också påpeka att detta moment inte behöver uppta större delen av terminen om man inte vill.

---

*det här är bloggosfären och ingen ostfabrik, därför är kraven på processer och lagring inte lika hårda.

Bilder som ingång

 Jag steg upp tidigt i morse för att förbereda en lektion på upplysningen och romantiken. För sonen.  (Som ligger och sover). Märkte snabbt att  kunskaperna från högskolan behöver uppdateras – och fördjupas… 

Hur som helst, i  Lönnroth och Delblancs ”Från runor till romantik” ( i  ”Den svenska litteraturen” i 3 band) hittar jag något som jag tror kan vara ett bra intro till vår förmodlingen långa dag tillsammans över skolböcker och andra källor.  (Jag skulle kanske som en annan bloggare kunna dansa fram under lektionen – göra en graciös dramatisering av tungsinnet som förbyts i en framtidstro på människans förnuft och vetenskapen som sedan övergår i känslostormarna; kärleken till naturen och det spöklika ”unheimlich” i gotiken, men jag tror att det är stor risk att sonen flyttar hemifrån då). 

På sidan 276f i Lönnroth & Delblanc visas fyra  familjebilder där ”vi kan följa den borgerliga offentlighetens utveckling från stormaktstidens ortodoxi till upplysning och romantik”.

 Den första bilden är dyster, rummet är mörkt; det enda ljuset kommer från den korsfäste Kristus, och familjemedlemmarnas  ”ansiktena representerar allvar och fromhet” . 

På den andra bilden (densamma som i vinjetten till Gardells ”De halvt dolda”) ”sprider (u)pplysningen sitt värdsliga ljus över familjelivet” och den korsfäste har förpassats till bakgrunden. Biblioteket är välfyllt, ”jordglob, naturaliesamlingar och instrument vittnar om [familjefaderns] naturvetenskapliga intressen”, och ansiktena om livsglädje.

På de två målningarna som representerar romantiken visas glädje till musiken och lekglädje, och moderskärlek i en trolsk natur”.

Bilder är en verkligt bra ingång till både det ena och det andra.

Nu ska jag väcka min elev.

Ännu mer poesi på schemat

Youtube är faktiskt häftigt – man hittar ”allt” där, även saker man kan använda i undervisningen.

En cool dikt att använda i engelskan är Gwendolyn Brooks ”We real cool”:

Walpurgis night

Valborgsmässoafton heter the eve of May Day eller Walpurgis night på engelska. Det visste jag inte, jag fick slå upp det för jag kom bara på att det var något i stil med Woll eller Wapu.

Det fick mig att tänka att denna helg, liksom andra högtider, kan man ju arbeta med som lektionsmoment i engelskan, eller i något annat språk för den delen.

Poesi på schemat en gång till

Att under någon av lektionerna på temat poesi ta med den här dikten känns som självklart. Är däremot osäker på om det är en dikt att ta upp vid uppstarten, eller senare. Själv har jag till exempel börjat poesitemat med ett slags intro som ger en exposé över mångfalden, över hur olika dikter kan se ut:  från högtravande till vardagsprosaiskt, från svårförståeligt symboliskt till glasklart, från svärta till humor. Och så lite snack om att poesi,  det är både för örat och ögat!

SOMLIGA GILLAR POESI 

”Somliga- 
alltså inte alla. 
Inte ens de flesta, bara ett mindretal. 
Om man inte räknar skolorna där de måste 
och poeterna själva 
så går det väl två såna på tusen. 

Gillar- 
men gillar gör man också makaronibuljong, 
man gillar komplimanger och blått 
man gillar sin gamla sjal 
man gillar att klappa hunden. 

Poesi- 
fast vad är poesi för nånting. 
Månget vingligt svar 
har getts på den frågan. 
Och jag vet inte och vet inte och håller mig i det 
som i ett räddande räcke. 

Wislawa Szymborska 
Nära ögat, 1976

Mediebevakning

Ibland blir jag nästan lite glad när medierna själva kommer på sig med att inte vara så objektiva eller kritiskt granskande som de trodde att de var. Fallet med Annika Ösberg är ett bra exempel på det. Det är just tydligheten i mediernas uppvaknande som gör att artiklarna om Östberg blir alldeles utmärkta att använda i undervisningen.

Beskedet att Östberg är på väg till Sverige:
”I början var jag skeptisk”
”Planet som tar Annika hem”
”Det enda Annika drömmer om är lite lugn och ro”

En ”den förlorade sonen”-artikel:
”Vänninan om Östbergs framtid utanför murarna” 

Ett slags ”uppvaknande” finns här:
”Okritisk bevakning av fallet Östberg”
 
Artikel om mediernas bevakning av kriminella finns här:
”Banditerna i våra hjärtan”

Till bland annat dessa artiklar (det finns så klart fler om Östberg) finns det många saker man kan titta närmare på:
Hur skriver man om Annika Östberg i artiklarna?
Är tidningen/journalisten positiv eller negativ?
Vilka värdeomdömen associeras Annika Östberg med?
Kallas Annika för ”Annika”, ”Annika Östberg” eller ”Östberg” i artikeln?
Vem/vilka är det som uttalar sig i artileln?
Vad har de som uttalar sig för relation till Annnika Östberg?
Om det finns bilder till artikeln – hur ser de ut?
Finns det skillnader i hur olika tidningar skriver om Annika Östberg?
Hur skriver man om det brott hon begått?
Hur behandlar man frågan om skuld i artikeln?
Hur framställs de anhöriga till de mördade personerna?
Håller du med om att Annika Östberg behandlats annorlunda om medierna om hon inte varit blond och snygg?

Hur ska tidningar skriva om dömda brottslingar?
Vilka pressetiska riktlinjer finns för publicering av namn och bild?

Vad tycker du om fängelsestraff?
Är man skuldfri när man har suttit av ett straff?

Poesi på schemat

Jag gillar poesi på schemat.

Faktiskt mer än jag gillar att läsa poesi själv.

Jag har bara bra erfarenheter

av att läsa och skapa poesi

tillsammans med elever. 

Faktiskt

så har mina bästa lektioner varit de med poesi

i.

 

Nån annan gång ska jag visa ett youtube-klipp 

för eleverna. 

En annan slags ingång. 

Och en annan slags 

utgång. 

Om det bara finns datorer

med program

för att skapa. 

Annars får det bli

något annat. 

Poesi i skolan

öppnar upp 

för 

oerhört många

vägar. 

 

Tupac Shakurs ”And 2Morrow”: