Till Liz: Ska du bli lärare?

Först och främst: Hej! Vad kul att du hittat hit. Nu till dina frågor:

Du skriver att du är osäker på om du ska välja läraryrket för att omgivningens syn inte är så positiv. Då tänker jag så här: Är det du som ska jobba som lärare eller omgivningen? Vad vill du själv?

Angående att läraryrket inte är en bred utbildning. Nej, det är den nog inte. Men det är å andra sidan inte biokemist eller bilmekaniker heller. Hela poängen med en utbildning är inte att man ska bli bra på allt, utan att man ska bli jättebra på något. Ser du skillnaden? Gymnasiet ger en bred utbildning, så den har du redan (gissar jag). Och lönebilden… Man skulle ju kunna tänka sig att lärarlönerna i Sverige är så låga i förhållande till resten av Europa för att staten vill försäkra sig om att det inte är några pengahungriga karriärister som söker. Lönen beror på din kompetens i kombination med vilken kommun du jobbar i. För mig spelade inte lönen någon roll. Jag ville bli lärare. Punkt slut. Men om du bara vill ha ett jobb som ger dig lön och mat på bordet så råder jag dig till att inte bli lärare. Då har du roligare i en kassa någonstans. Eller som bilmekaniker.

De ska ju ha betyg också…

Det ska mätas och vägas...

Att man måste sätta betyg på elever vet jag. Men det var först förra veckan som jag kom till insikt om det. Det var under ett samtal med några av mina elever. Vi pratade om en uppgift och när den skulle vara klar som orden DU SKA SÄTTA BETYG PÅ DEM swischade genom huvudet. Och jag fattade att jag kanske måste sätta IG på elever som jag tycker är trevliga och roliga (eller MVG, så klart). Visst är det deras prestation som betygsätts, men inte bara. Deras person finns där också. Det är märkligt hur lätt det är att glömma bort det och bara ha kul på lektionerna.

Materialinsamling

I dag, lördag,  har jag suttit med det jag aldrig hinner med under veckorna. Letat material, gjort material. Jag har haft riktigt trevligt, även om jag har lite dåligt samvete över att jag inte hunnit med det där som tillhör privatlivet.

Jag hittade bland annat den här sidan, http://dimdima.com/khazana/storytime, som gav mig texter att läsa och arbeta med sexorna i engelska (t.ex. Aisopos fabler finns annars lite överallt på nätet, men ofta på en mer avancerad engelska). Jag funderar också på att det kunde bli en uppgift för niorna; att mottagaranpassa texterna, hitta mer lättförståeliga synonymer till de svåraste orden och konstruera om vissa knepiga meningar, så att de passar de yngre eleverna bättre. Sedan kunde det kanske gå att ordna så de äldre kommer och läser sagorna för de yngre, det vore så himla bra, men hur man kommer förbi schemakrocken det vete 17.

Sedan hittade jag det här,  21 accents, ett av flera yuotube-klipp som jag lade på hög för att använda längre fram. Har man tid finns det massor på nätet. Bra grejer och så  får man en välbehövlig paus från läromedlen, inte minst. Kanske kan strunta i dem helt; man kan alltid drömma. I övrigt har BBC massor med material, till och med lektionsplaneringar, kolla här. Och för de yngre finns ju CBBC , med bland annat den fantastisk historien om fåret som brandkåren fick rädda från ett tak!

Hur kommer man ihåg allt man ska hålla koll på?

Man vill ju helst undvika att systemet kraschar. Då är det fler än systemet som kommer att känna sig ledsna.

Det är många elever som gör många olika saker. Det är svårt att komma ihåg allt de gör och vad jag lovat att hjälpa dem med. Arbetsminnet blir rejält belastat under en lektion. Finns det någon forskningsstudie där man kopplat elektroder till lärares huvuden under lektionstid? Skulle någon göra det på mig skulle jag förmodligen ha sönder maskinen. Därför undrar jag (som vanligt): Hur gör ni?

Jag funderar på att skaffa en bok att skriva upp saker i, så att jag vet vad eleverna gjort. Alltså, inte bara som en kom-ihåg-lista, utan där jag skriver upp sånt som man inte får skriva i närvarosystemet. Som en hjälp för mig och i förlängningen även för dem. Det skulle kanske också få mig att verkligen tänka på att prata lite med varje elev under lektionerna. Hur gör ni för att dokumentera det ni gör i klassrumet?

Samtidigt vill jag ju undvika en massa papper och tjocka böcker som ligger och skräpar på mitt bord. Men det kanske inte går att undvika?

Jag vill bestämma (på ett högst demokratisk sätt, förstås)

Jag undervisar inte som jag vill undervisa. Dels för att jag är ny och inte kan göra det riktigt än, när det är så mycket jag måste få rutin på innan jag kan ta ut svängarna. Men mest för att jag känner mig så styrd, så låst. Av hur eleverna är vana att göra – vilket de gärna berättar. Av läromedlen jag har att använda. Av diverse (inbillade?) krav från föräldrarna, men främst önskemål på fasta läxtider (bara den som inte undervisar, eller den lärare som trivs med just den modellen, kan INTE förstå hur STYRD man blir av DET!). Och styrd av tidsbristen, förstås, både under de korta lektionerna och av planeringstiden som inte vill räcka till.

Jag tror det blir bättre när jag blir varmare i kläderna. När jag vågar mer. När jag vågar lita till mig själv. När jag fått mer erfarenhet och kan behålla en del och göra om annat.

När jag läser om om elevinflytande på Tysta tankar blir det ändå lite tragikomiskt; det faktum att jag känner mig låst av elevernas demokratiska rätt att önska att undervisningen ser ut på ett visst sätt. Jag tror fortfarande på demokrati i skolan, att eleverna ska vara med och utforma lektionsinnehållet. Men helst vill jag skrika ”ni vet inte ert eget bästa, GÖR SOM JAG SÄGER OCH IFRÅGASÄTT INTE!”.

Men så dum är jag ju inte. Mitt upplevda problem har många sidor och jag ska ta det varligt, ödmjukt och förhoppningsvis få till något väl övertänkt. Kanske en smula demokratiskt till och med, för det finns nog med skendemokrati i skolan, precis det som diskussionen som följer på Mats inlägg handlar om.

”Lärare 24/7″

När jag började arbeta som lärare hade jag som föresats att i möjligaste mån hålla helgerna fria från jobb, åtminstone fram till söndag eftermiddag.

Den här helgen har jag suttit både lördag kväll och nästan hela söndagen och jobbat (med öronpropparna i). Rättat, planerat, gjort eget material. Jag är jättetrött och i morgon väntar väckning klockan halv sex för en ny skoldag.

Goda föresatser är bra, men sällan lätta att följa. En timmes friskvård i ramschemat är också en bra grej, om den bara kunde tas ut. Kvällarna skulle också hållas fria, men jag vet redan vad jag har att göra i morgon kväll. Allt det jag inte hann i dag. Tjoho! Men nu tänker jag skolka och kura skymning. En kopp av Mma Ramotswes robois-te och kvällstidningen ska det bli.

Är du en blivande ny lärare? Samla på dig material! Både digitalt och sorterat i ämnespärmar! Ju mer, desto bättre!

Dags för nya lärare att börja förbereda sig för sina första utvecklingssamtal

Det enda jag vet med säkerhet att jag inte tänker ta upp på mina kommande utvecklingssamtal är hur eleverna ”ÄR”. Resten måste jag fundera över, helst i lugn och ro – så det är bäst att jag börjar nu. Letar på nätet till att börja med, ska öppna upp bokskåpet med kurslitteraturen lite senare. Tankar om utvecklingssamtal från de erfarna mottages tacksamt!

Gunillas Granaths tips rörande utecklingssamtalet:

• Var tydlig – linda inte in budskapen till oigenkännlighet
• Var öppen med elevens och lärarens olika roller och förutsättningar i samtalet – hymla inte med maktförhållandet
• Fokusera på elevens kunskaper/brist på kunskaper – halka inte in på personbeskrivande egenskaper eller förmodade attityder
• Var uppmärksam på ditt genustänk – även de mest insatta lärare trillar lätt in i stereotyper
• Var inte rädd för konflikter – din uppgift är att berätta hur eleven ligger till och hur eleven kan utvecklas, även om det inte alltid är poplulärt att höra
• Lite humor är aldrig fel!

Läs artikeln ”Vad gör ett utvecklingssamtal lyckat” i sin helhet här på Skolverket

Den senaste versionen av ”Likvärdig bedömning och betygsättning” (2009) innehåller också regler för utvecklingssamtal.

Den går att ladda ner i pdf-format här på Skolverket.

Johan Hofvendahls avhandling ”Riskabla samtal - en analys av potentiella faror i skolans kvarts- och utvecklingssamtal”

kan man läsa bland annat här på Skoliportalen. Rekommenderas! Metabolisms Monica har skrivit om den tidigare, se här.

Leif Strandberg och hans tankar om IUP och lärande talar ”alla” lärare om, men själv har jag inte läst ett ord av honom, än mindre lyssnat till en föreläsning.

Förhoppningsvis hittar jag boken hos någon av kollegorna. Den sägs kunna vara till stor nytta om man arbetar med IUP och utvecklingssamtal. Kolla in den här länken. Lathundar för IUP och Vygotski-tänk (skrivna till eleverna men lika läsvärda för läraren) bjuds det också på!

Tidningen Lära Stockholm

Jag tror inte jag kommer bli klokare över VAD JAG HÅLLER PÅ MED efter att jag läst artikeln. Mer troligt är att jag kommer att tvivla än mer. Men tvivel är ju alltid en utgångspunkt. Med tvivel kan man komma långt. Tror jag.

.

.

I nr fyra av ovan nämnda tidning intervjuas Richard Gatarski i en artikel med rubriken ”Skolan har spelat ur sin roll”. Eftersom jag för närvarande undrar vad jag egentligen håller på med i min undervisning ska jag läsa den med intresse.

Klicka på denna  länk, där ni hittar nr 4 publicerad i pdf-format .

Uppdatering:

Intressant, och mycket jag gillar  - men nej, jag håller INTE med om att skolan som fysisk mötesplats skulle vara förlegad. Att elever lärt sig japanska genom att spela spel och Gatarskis barn (precis som min yngsta)  lärt sig engelska på nätet och genom teven (och Xbox, inte minst) betyder inte att skolan spelat ut sin roll. Så enkelt går jag inte med på att det är! Träffade en gång en äldre tonåring som helt lärt sig engelska genom tv-spel (de undervisade inte i engelska i hans hemland), han pratade flytande men med ett begränsat ordförråd, och skriftligt kunde han inte alls hantera engelskan. Som ett exempel. Tror alldeles säkert att skolengelskan betytt en del del för min son, till och med med den tråkiga läroboksundervisningen har allt varit med och bidragit (även om det är synd och onödigt att den oftast är så tråkig). Borde diskutera det närmare, men jag lyckas inte fördjupa mig i någonting numera, här på bloggen.

Men vart ska man gå, man måste väl vara någonstans

medan man lär sig även om man använder en bärbar

apparat?

– Inte till någon skola i varje fall. Kunskapa kan man

göra hemma, på tunnelbanan eller på stranden. Jag vet

elever som har lärt sig japanska i femman bara genom

att spela spel. Det har inte skolan hjälpt till med. Mina

egna barn har lärt sig engelska på nätet och genom att

titta på teve, inte i skolan. Där håller man många gånger

på med samma engelskbok som jag hade när jag gick i

skolan, och det har ju hänt en del, även språkligt, sedan

70-talet.

– Jag tycker att man ska lyssna på ungdomarna själva

och skapa miljöer för lärande aktiviteter som passar deras

behov.

”De bästa lärarna ska ha de högsta lönerna”

Ska elevernas betyg påverka lärarlönen?  Ja, det har i alla fall gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Trelleborg tagit ett delbeslut om (länk till Sydsvenskan.se). Argumentet är att ”de bästa lärarna ska ha de högsta lönerna”. Och det är det väl ingen som säger emot –  klart att de som är bra på att undervisa ska ha betalt därefter!

Problemet är att man sätter likhetstecken mellan elevernas betyg och resultat på de nationella proven (för det är ju ”ett effektivt instrument för att mäta elevernas kunskaper”) och lärarens förmåga att undervisa.

Ett annat problem är konsekvenserna som detta betygsrelaterade system kan föra med sig. Kan vi till exempel lita på att lärare inte sätter för höga betyg för att påverka den egna (och dessutom alltför låga) lönen (ni såg lönestatistiken, va? Där Sverige och Makedonien ligger i botten? ”När inte lärarförbunden/kommunen/ staten/politikerlöftena kunnat fixa det bättre på alla dessa år, då ska jag minsann se till att jämna ut det själv!” )? Kan vi lita på att det inte blir en huggsexa bland lärarna när klasserna ska fördelas (högpresterande  NV3 ställs mot en mindre betygsstark klass. Lärarna blänger surt på varandra och ingen vill längre hjälpa en kollega, ”för det syns ju inte i mittlönekuvert”).

Slut på raljerandet! Som ny lärare vill jag bara säga att  jag redan, gång på gång, märkt hur mycket mer som krävs av mig i klasserna där det finns några elever i större behov av hjälp och stöd, än i de klasser där de flesta elever är ”normal”- eller ”hög”-presterande. Om alla i den ena klassen får MVG behöver det inte nödvändigtvis vara tack vare mig, men om de fyra, fem IG-eleverna i den andra klassen når ett G så har jag, inte säkert men mycket troligt, ett pedagogiskt finger med i spelet.

Ja, de bästa lärarna ska absolut ha de högsta lönerna. Men kom på hur man mäter det, innan lönespecifikationen ska skrivas ut. Om ni kan.

Eller så kan man ta pengarna det kostar att administrera detta mätande av något nästintill omätbart och lägga dem på till exempel fler läromedel. Mina elever förstår inte alls varför man inte får skriva i övningsböckerna längre (de ska sparas till nästa års elever, förstås, så som många andra skolor redan gjort i många år). (Vi betalar ju skatt och skolorna har ju fått mer pengar, sa en tjej idag. Mm, sa jag.) Fick mina elever möjligheten att få skriva i övningsboken och stryka under i textboken skulle några resultat kunna höjas redan där. Men det skulle ju kunna höja min lön och tillsammans med den ökade kostnaden för läromedel så skulle det ju bli alldeles för dyrt. De bästa lärarna är kanske inte bara de som ger eleverna höga betyg, utan gör det utan bra läromedel.

UPPDATERING: Jag är inte ensam om att tycka att Trelleborgsnämndemännen är ute och cyklar:  läs här (Ab).

”Bloggskolan” som den nya pedagogiken

”Fram för fusket”  lyder rubriker till  Martin Aagårds intressanta artikel i gårdagens Aftonbladet/Kultur om plagiatfusket på gymnasiet och högskolan. Slutorden lyder: ”Det ständigt pågående digitala grupparbetet har gjort den disciplinstyrda ”kunskapsskolan” omodern. Bloggskolan är här”.

Allt det som stod mellan rubriken och slutorden får ni läsa om själva! Länk här. Läsvärt både om man håller med, eller inte.

Jag kan i alla fall kort berätta  att med det ”digitala grupparbetet” avses det enorma och alltjämt växande textutbytet på nätet, och med ”bloggskola” metoden att elever samlar information på samma sätt som bloggare – genom att kontakta sina vänner, surfa på nätet, lyssna på podcasts. Låter spännande, va? Så läs, om ni inte redan gjort det.

Eftersom jag är för lat för att kommentera, gör jag nästintill en kåppypäjst när jag i stället länkar till mig själv: ”Inlämningsuppgift, av Wikipedia,9 E”. Där var jag inne på att skolan inte får glömma bort att nätet finns när de konstruerar uppgifter och prov, men jag är också lite inne på det Aagård skriver. Även om jag inte är fullt så djärv som han, precis.