På allmän begäran: Vad är en teori?

För en tid sedan fick jag frågan ”Hur definierar man en teori?”. Det är en bra och befogad fråga. Så för att både hjälpa min vän och öka trafiken på bloggen så här i uppsatstider kommer mina föreläsningsanteckningar från en föreläsning där man bland annat ville svara på den här frågan.

Det som skiljer vetenskapliga problem från vardagliga problem är att man inom vetenskapen problematiserar för att förstå. Forskningen erbjuder hjälp att orientera sig i verkligheten och erbjuder sammanhang i en värld som är oöverskådlig. Vetenskapen ger, till skillnad från samtalen vid köksbord och fikarum, förslag på generaliseringar.

Det som är intressant inom forskningen – är det samma saker som medierna är intresserade av? Vissa empiriska forskningsresultat diskuteras, men de är valda av medierna utifrån deras specifika selektionskriterier. En journalist förklarar händelser, ett börsras till exempel, medan forskare strävar bortom det dagsaktuella.

Vilka selektionskriterier har vi (högskolan)?
- Ämnesrelevans.
- Ett teoretiskt perspektiv som förklarar ”gåtor” eller upphäver dem.
- Det som är intressant bestäms i relation till tidigare forskning utifrån en ny vinkel. Man tillfogar något nytt utan att uppfinna hjulet.
- Vetenskap måste gå utanför privata referensramar.
- Ens val måste alltid redovisas.

(Här började det diskuteras vad ”privata referensramar” innebar. En student hävdade att han hade en teori om att tjejer är sämre på matte; kan inte det då sägas vara en teori? Vår föreläsare gav ett bestämt nej. Det är skillnad mellan vetenskaplig och vardaglig kunskap, mellan vetenskapliga fakta och privata åsikter.)

Vådan av att ständigt bli bedömd

Jag hade gått omkring och tänkt negativt om att jag som student blivit en “sucker” för beröm, av att få bekräftelse på att jag är “duktig” … Jag hade tänkt att det var nackdelen med studierna, det där att prestera något och sedan vänta på att det blir bedömt och betygsatt … För det gör någonting med en, det där att bli bedömd … Om man inte får bekräftelse utifrån på ett tag (som när man ensam jobbar på med sin C-uppsats till exempel ) så tappar man kanske tron på sig själv? Jag tänkte att det där har studierna orsakat – för innan studierna hade jag klarat mig alldeles utmärkt , jag hade trott på min egen förmåga utan att sttändigt behöva få den bekräftad av någon annan.

Lite lindring får jag när jag läser Anne-Marie Körlings fina, fina berättelse om en av hennes elever, och hur hennes goda ord fick honom att tro på sig själv och sin förmåga. Läs här om den ”positiva betingningen”, och även om de goda följderna av att skvallra gott om andra!

Ochdet är väl klart att även vuxna elever/studenter behöver beröm! Det ska man inte skämmas för! Men betyg tycker jag ändå är en konstig form av uppmuntran och beröm …

Tacka vet jag de kommentarer vissa lärare skriver, de som säger vad de tycker att man gjort bra! En personlig respons som visar att de läst och intresserat sig för det man skrivit, och som tar upp styrkor och svagheter i texten! Betyget kan vara hur bra som helst, men om man inte får respons på vad det var som var bra, då kan man faktiskt tvivla på både betygsättaren och sig själv …

Jag tror att det var tack vare några sådana inspirerande kommentarer, som jag fick dagen innan förra veckans hemtenta, som jag rodde den ganska knepiga tentan i land (peppar, peppar!) Ja, jag är visst en sucker för bekräftelse, helt klart! Men det ska jag strunta i, om det betyder att jag lyckas med något jag först inte trodde mig om att lyckas med!

Orden börjar ta form

fredag kväll delkursbetyg

Lägesrapport 2 (eller 3, beroende på hur man räknar): Någonting liknande substans börjar skönjas (tunn, men dock substans). Hade vi 24 timmar extra skulle det kanske bli riktigt bra. Det har vi dessvärre inte.

Monica har svurit en hel del i dag, förresten. N. har satt rekord i (o)kodade färgmarkeringar av text; bokstäver i regnbågens alla färger lyste upp word-dokumentet. Själv är jag är så trött så jag knappt vet vad jag heter.

Det blir inget Skolforum för metabolism

Satans förbannade tentajävel.

Det finns inte tid att gå på Skolforum. Är det någonstans lärarstudenter behöver vara så är det på Skolforum. Inte i en svettig datorsal skrivandes på en låtsasartikel.

Vi saknar fortfarande ordet

Lägesrapport från högskolan: Trots idogt letande har vi ännu inte funnit ordet. Eller rättare sagt har vi funnit många ord, alldeles, alldeles för många ord, och har inte lyckats skilja agnarna från vetet. Vi kommer ändå inte att sätta oss ner på en trapp och gråta övergivet. Vi tror ännu att det finns hopp om livet.

Vi har tappat vårt ord

Två lärarstudenter deklamerade spontant och högt i seminariegruppen idag:

Du har tappat ditt ord och din papperslapp
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord- var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dig bort,
du barfotabarn i livet.

Nils Ferlins vackra dikt stämde in på oss i dag – vi som tappat ordet, och inte alls lyckades hitta det under 4 timmars febrilt letande. Vi hoppas det går bättre i morgon. Annars sitter vi väl där på högskolans trapp, och gråter så övergivet.

Växlande molnighet

Vad oinspirerad jag är. Jag tycker att VFU-uppgiften är vag och löjlig. Uppgiften vill att jag problematiserar något som hänt under VFU-perioden och kopplar den till litteraturen. Ingenting har hänt under min VFU-preiod.

Det är så jävla meningslöst att skriva om mitt ledarskap när jag glider på min handledares.

Kom ihåg detta

Monica, i framtiden när du vill att dina elever ska göra analysuppgifter, tänk då på att

1) Ha en ordentlig genomgång i analys (vad det är och varför)
2) Presentera ett eller flera analysverktyg där det tydligt framgår vad för typ av svar man kan få beroende på vilket analysverktyg man valt.
3) Bara för att man säger att något är ett analysverktyg så behöver det inte vara så. En bok som är en handbok i att filma är en handbok i att filma. Inget analysverktyg.
4) En analysmodell för spelfilm är svår att använda på en informationsfilm.
5) Be inte eleverna leta reda på egna analysverktyg. Analysverktyg är nämligen som kantareller. De syns inte om man inte har speciella ögon. De flesta har inte speciella ögon.

Frustration. Men nu är jag klar med min analysuppgift i filmanalys. Jag skrev mellan kl 19.30 och 01.00 igår kväll och mellan kl 05.00 och 09.15 idag.

Sommarkurser och distanskurser är håller ett mycket högre tempo än ”vanliga” kurser. Varför?

Men vad står det?

Som student är det större chans att vinna på lotto än att få en kommentar av examinatorn. Så när man väl får en så vore det ju roligt om man kunde läsa vad som står…

”Bra att du jämför…”, ja vad?
Det tog ett tag, men jag gissar på ”romanerna”.

Det kan ju vara så att examinatorn skrivit ”mmmommmomma” bara för att skriva något.

Klokheterna har sinat…

…om de nånsin funnits där.

Kanske är det bara tomheten efter dagens opponering på min uppsats, vad vet jag, men känslan är överväldigande. Vet ni vilken jag menar?

Vad ska man ta sig till när man kommer på att man inte var så bra på det man var bra på, när det visar sig att ”ens grej” tydligen inte alls var ens grej? Hur gör ni andra när ni står lite halvvilsna och har tappat er papperslapp? Ställer ni er också på balkongen och fastnar med blicken?