Betr. lärares långa sommarlov

såväl som diskussionen om lärares arbetstid (som jag bl.a. läst om i SvD via en länk hos Marie E, se här) så kommer jag inte skämmas ett dugg för alla lediga veckor.

Jag har nämligen till min 55 timmars-vecka (minst) lagt 10 timmars helgarbete. Och timmarna kommer bli ännu fler nästa vecka, även om jag skulle kunna ta helgen ledig.

Nu är jag rustad för veckan som kommer, och mer därtill. Har både en planering för veckans alla lektioner och material färdigställt. För resten av terminen har jag för vissa klasser allting klart och för resten en grovplanering i huvudet (låt den stanna där!). Det känns oerhört skönt! Resterande planering får vänta tills den långa, långa att göra-listan betats av.  Listan med det administrativa och elevvårdsärendena.

Och ganska njutbart har det varit att planera,  jag har känt mig som en riktig lärare – en sådan som jag inte alltid kan känna mig som eftersom tiden för att planera lektionsinnehållen är en sådan bristvara. I skolan! Helgalet!

Som ny tar förstås saker och ting längre tid för mig än för de med rutin. Men de rullar inte tummarna precis, de heller.

Till Liz: Ska du bli lärare?

Först och främst: Hej! Vad kul att du hittat hit. Nu till dina frågor:

Du skriver att du är osäker på om du ska välja läraryrket för att omgivningens syn inte är så positiv. Då tänker jag så här: Är det du som ska jobba som lärare eller omgivningen? Vad vill du själv?

Angående att läraryrket inte är en bred utbildning. Nej, det är den nog inte. Men det är å andra sidan inte biokemist eller bilmekaniker heller. Hela poängen med en utbildning är inte att man ska bli bra på allt, utan att man ska bli jättebra på något. Ser du skillnaden? Gymnasiet ger en bred utbildning, så den har du redan (gissar jag). Och lönebilden… Man skulle ju kunna tänka sig att lärarlönerna i Sverige är så låga i förhållande till resten av Europa för att staten vill försäkra sig om att det inte är några pengahungriga karriärister som söker. Lönen beror på din kompetens i kombination med vilken kommun du jobbar i. För mig spelade inte lönen någon roll. Jag ville bli lärare. Punkt slut. Men om du bara vill ha ett jobb som ger dig lön och mat på bordet så råder jag dig till att inte bli lärare. Då har du roligare i en kassa någonstans. Eller som bilmekaniker.

Omdömen

Jag undrar vad elever, föräldrar och kollegor samt Skolverket skulle ge mina skriftliga omdömen för omdöme?

Behöver jag säga att när jag skriver dessa omdömen lider, svettas och att skallen knakar och fingrarna krampar?

Också ett slags modellande …

Vem ska man tro på, tro på, tro på när / orden är, ja, mer sådär / nån annans å inte era egna?

.

.

Vad som verkligen fick mig att höja på ögonbrynet häromdagen var artikeln om riksdagsledamöterna och ”deras” motioner …

Förlåt alla de elever vi förolämpat när vi skrivit om och gjort ner kåppypejstandet och wikipediandet i skolan! Ni är ju helt klart inne på ett, visserligen tokgalet men ändå helt, rätt spår!

Tänka sig!

Dags för nya lärare att börja förbereda sig för sina första utvecklingssamtal

Det enda jag vet med säkerhet att jag inte tänker ta upp på mina kommande utvecklingssamtal är hur eleverna ”ÄR”. Resten måste jag fundera över, helst i lugn och ro – så det är bäst att jag börjar nu. Letar på nätet till att börja med, ska öppna upp bokskåpet med kurslitteraturen lite senare. Tankar om utvecklingssamtal från de erfarna mottages tacksamt!

Gunillas Granaths tips rörande utecklingssamtalet:

• Var tydlig – linda inte in budskapen till oigenkännlighet
• Var öppen med elevens och lärarens olika roller och förutsättningar i samtalet – hymla inte med maktförhållandet
• Fokusera på elevens kunskaper/brist på kunskaper – halka inte in på personbeskrivande egenskaper eller förmodade attityder
• Var uppmärksam på ditt genustänk – även de mest insatta lärare trillar lätt in i stereotyper
• Var inte rädd för konflikter – din uppgift är att berätta hur eleven ligger till och hur eleven kan utvecklas, även om det inte alltid är poplulärt att höra
• Lite humor är aldrig fel!

Läs artikeln ”Vad gör ett utvecklingssamtal lyckat” i sin helhet här på Skolverket

Den senaste versionen av ”Likvärdig bedömning och betygsättning” (2009) innehåller också regler för utvecklingssamtal.

Den går att ladda ner i pdf-format här på Skolverket.

Johan Hofvendahls avhandling ”Riskabla samtal - en analys av potentiella faror i skolans kvarts- och utvecklingssamtal”

kan man läsa bland annat här på Skoliportalen. Rekommenderas! Metabolisms Monica har skrivit om den tidigare, se här.

Leif Strandberg och hans tankar om IUP och lärande talar ”alla” lärare om, men själv har jag inte läst ett ord av honom, än mindre lyssnat till en föreläsning.

Förhoppningsvis hittar jag boken hos någon av kollegorna. Den sägs kunna vara till stor nytta om man arbetar med IUP och utvecklingssamtal. Kolla in den här länken. Lathundar för IUP och Vygotski-tänk (skrivna till eleverna men lika läsvärda för läraren) bjuds det också på!

”De bästa lärarna ska ha de högsta lönerna”

Ska elevernas betyg påverka lärarlönen?  Ja, det har i alla fall gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Trelleborg tagit ett delbeslut om (länk till Sydsvenskan.se). Argumentet är att ”de bästa lärarna ska ha de högsta lönerna”. Och det är det väl ingen som säger emot –  klart att de som är bra på att undervisa ska ha betalt därefter!

Problemet är att man sätter likhetstecken mellan elevernas betyg och resultat på de nationella proven (för det är ju ”ett effektivt instrument för att mäta elevernas kunskaper”) och lärarens förmåga att undervisa.

Ett annat problem är konsekvenserna som detta betygsrelaterade system kan föra med sig. Kan vi till exempel lita på att lärare inte sätter för höga betyg för att påverka den egna (och dessutom alltför låga) lönen (ni såg lönestatistiken, va? Där Sverige och Makedonien ligger i botten? ”När inte lärarförbunden/kommunen/ staten/politikerlöftena kunnat fixa det bättre på alla dessa år, då ska jag minsann se till att jämna ut det själv!” )? Kan vi lita på att det inte blir en huggsexa bland lärarna när klasserna ska fördelas (högpresterande  NV3 ställs mot en mindre betygsstark klass. Lärarna blänger surt på varandra och ingen vill längre hjälpa en kollega, ”för det syns ju inte i mittlönekuvert”).

Slut på raljerandet! Som ny lärare vill jag bara säga att  jag redan, gång på gång, märkt hur mycket mer som krävs av mig i klasserna där det finns några elever i större behov av hjälp och stöd, än i de klasser där de flesta elever är ”normal”- eller ”hög”-presterande. Om alla i den ena klassen får MVG behöver det inte nödvändigtvis vara tack vare mig, men om de fyra, fem IG-eleverna i den andra klassen når ett G så har jag, inte säkert men mycket troligt, ett pedagogiskt finger med i spelet.

Ja, de bästa lärarna ska absolut ha de högsta lönerna. Men kom på hur man mäter det, innan lönespecifikationen ska skrivas ut. Om ni kan.

Eller så kan man ta pengarna det kostar att administrera detta mätande av något nästintill omätbart och lägga dem på till exempel fler läromedel. Mina elever förstår inte alls varför man inte får skriva i övningsböckerna längre (de ska sparas till nästa års elever, förstås, så som många andra skolor redan gjort i många år). (Vi betalar ju skatt och skolorna har ju fått mer pengar, sa en tjej idag. Mm, sa jag.) Fick mina elever möjligheten att få skriva i övningsboken och stryka under i textboken skulle några resultat kunna höjas redan där. Men det skulle ju kunna höja min lön och tillsammans med den ökade kostnaden för läromedel så skulle det ju bli alldeles för dyrt. De bästa lärarna är kanske inte bara de som ger eleverna höga betyg, utan gör det utan bra läromedel.

UPPDATERING: Jag är inte ensam om att tycka att Trelleborgsnämndemännen är ute och cyklar:  läs här (Ab).

”Bloggskolan” som den nya pedagogiken

”Fram för fusket”  lyder rubriker till  Martin Aagårds intressanta artikel i gårdagens Aftonbladet/Kultur om plagiatfusket på gymnasiet och högskolan. Slutorden lyder: ”Det ständigt pågående digitala grupparbetet har gjort den disciplinstyrda ”kunskapsskolan” omodern. Bloggskolan är här”.

Allt det som stod mellan rubriken och slutorden får ni läsa om själva! Länk här. Läsvärt både om man håller med, eller inte.

Jag kan i alla fall kort berätta  att med det ”digitala grupparbetet” avses det enorma och alltjämt växande textutbytet på nätet, och med ”bloggskola” metoden att elever samlar information på samma sätt som bloggare – genom att kontakta sina vänner, surfa på nätet, lyssna på podcasts. Låter spännande, va? Så läs, om ni inte redan gjort det.

Eftersom jag är för lat för att kommentera, gör jag nästintill en kåppypäjst när jag i stället länkar till mig själv: ”Inlämningsuppgift, av Wikipedia,9 E”. Där var jag inne på att skolan inte får glömma bort att nätet finns när de konstruerar uppgifter och prov, men jag är också lite inne på det Aagård skriver. Även om jag inte är fullt så djärv som han, precis.

Det har brustit i min utbildning!

I dag skulle jag bara vila mig lite, efter maten, så där vid sju. Och somnade som en stock. Utan öronproppar och allt. Vaknade nu, strax före nio.

The ideal handy man/teacher

Så trött blir man alltså när man jobbar! Kanske var det på grund av verktygslådan jag fick leta reda på, och kånka på.

Jag har inte tagit en endaste högskolepoäng i hur man hanterar de där sakerna i verktygslådan, så det var eleven själv som fick fixa’t.

De första skälvande minuterna i lärarkarriären

Jag har ju inte mer än börjat, så egentligen är det alldeles för tidigt att säga någonting om någonting. Men. Min planering för den närmaste tiden – den är väldigt traditionell. Samma slags lektioner som bedrivs i många skolor och så gjorts i så många år. Inte precis vad jag önskar mig, med andra ord.

Ser ingen annan lösning, dock. Jag har många, många elever att lära känna. Individualisera innan jag vet vem eleven är – det låter sig inte göras. Det värsta är att jag inte säkert vet hur jag ska lyckas sen heller, efter att jag lärt känna dem bättre. Jag ser svårigheten i att nå så många, så många som jag bara möter 120 minuter i veckan. Det är cirka 4,8 minuter per elev om jag skulle dela upp en veckas lektionstid per elev… Jag begränsas av schemat som styckar upp de där 120 minuterna i korta stunder. Hur fördjupar man när klockan tickar och det snart är dags för något helt annat? Jag möter elever med svårigheter jag inte har kunskaper att förklara, än mindre se en lösning på.

Världens svåraste yrke? Ja, absolut ett av de svåraste. Men jag har väldigt roligt; samtidigt som mycket är svårt är det mycket givande och roligt. Fastän jag undrar hur jag ska gå i land med det här och funderar över det oerhörda ansvar jag tagit på mig.

Betr. nyckelkompetenser för livslångt lärande

Försöker höja min digital kompetens, men det är lite svårt att få tiden och orken att räcka när man börjat jobba. Digital kompetens är ju en av  de så kallade nyckelkompetenserna, det visste jag. Dessa totalt åtta kompetenser delas sedan in de tre områdena kunskap, färdighet och attityd, det fick jag reda på när jag googlade.

Men som vanligt när man tar reda på något, så dyker det upp nya frågor. Min första fråga ”vad menas med attityd?” gavs det häromdagen ett svar på  i  A-M Körlings bloggintervju med Sven-Erik Liedman (läs här) och av Anne-Marie själv (läs här). Min andra fråga var: talade vi alls om detta under utbildningen (annat än indirekt)?  De övriga frågorna jag ställde mig efter att ha läst mer om nyckelkompetenserna enligt nedan står att läsa längre ner.

medborgarskap, social integration och sysselsättning.

Denna referensram omfattar åtta nyckelkompetenser:

1. Kommunikation på modersmålet.

2. Kommunikation på främmande språk.

3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.

4. Digital kompetens.

5. Lära att lära.

6. Social och medborgerlig kompetens.

7. Initiativförmåga och företagaranda.

8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.

Alla nyckelkompetenser anses lika viktiga, eftersom var och en av dem kan bidra till ett framgångsrikt liv i ett

kunskapssamhälle. Många av dessa kunskaper och färdigheter överlappar och kompletterar varandra, och aspekter som är

väsentliga på ett område stöder kompetensen på ett annat. Grundläggande kunskaper i språk, läs- och skrivkunnighet,

30.12.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning L 394/13

matematiska färdigheter och kunskaper i informations- och kommunikationsteknik (IKT) är en viktig grund för lärande, och

att ”lära att lära” stöder allt lärande. Det finns en rad teman som används i hela referensramen: kritiskt tänkande, kreativitet,

initiativtagande, problemlösning, riskbedömning, beslutsfattande och konstruktiv hantering av känslor har alla en central

roll när det gäller de åtta nyckelkompetenserna.

Nyckelkompetenser

”Kompetens definieras här som en kombination av kunskaper, färdigheter och attityder som är anpassade till det aktuella området. Nyckelkompetens är den kompetens som alla individer behöver för personlig utveckling och utveckling (sic!), aktivt medborgarskap, social integration och sysselsättning.

Denna referensram omfattar åtta nyckelkompetenser:

1. Kommunikation på modersmålet.

2. Kommunikation på främmande språk.

3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.

4. Digital kompetens.

5. Lära att lära.

6. Social och medborgerlig kompetens.

7. Initiativförmåga och företagaranda.

8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.

Alla nyckelkompetenser anses lika viktiga, eftersom var och en av dem kan bidra till ett framgångsrikt liv i ett kunskapssamhälle. (D)et finns en rad teman som används i hela referensramen: kritiskt tänkande, kreativitet, initiativtagande, problemlösning, riskbedömning, beslutsfattande och konstruktiv hantering av känslor har alla en central roll när det gäller de åtta nyckelkompetenserna.”

Mer om detta i källan:

Europaparlamentets och rådets rekommendationer av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande.

Mm,viktiga saker, de där nyckelkompetenserna. Men är alla nyckelkompetenser något som alla behöver? Och är de alla nödvändiga för ”personlig utveckling”? Ska vi tala ”personlig utveckling” räcker väl inte 8 nyckelkompetenser till? Och vad är ett ”framgångsrikt liv”? Är vi misslyckade om vi inte är kompententa inom alla eller många av de nämnda områdena?

Ta social kompetens, till exempel, som alltid sägs vara så viktig  -  den har jag allt lite svårt för …   för att den sorterar människor i goda (d.v.s. socialt kompetenta) och sämre (d.v.s. mindre socialt kompetenta) enbart beroende på hur interpersonella/öppna/oblyga/talföra/emotionella människor är. Historien är full av människor som inte var så bra på att ”umgås med andra”, men som betytt mycket för mänskligheten, vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt. Eller för sin familj och närmaste vänner.  Måste vi alla vara likadana (och dessutom fullt kompetenta på allt; något av supermänniskor), eller finns det utrymme för olikhet och ”brister”? Den där eleven i klassen som inte är så bra på att interagera med sina klasskamrater och kanske senare sina arbetskamrater, inte måste väl han/hon ses som mindre kompetent  i betydelsen mindre värd i vårt kunskapssamhälle? Ju mer vi kommunicerar desto viktigare  är det kanske med dem som vågar vara tysta? Ja, detta sägs av mig som hyllar dialog och samarbete. Men ännu mer hyllar jag att vi ska slippa etiketteras som ”kompetenta” som i  ”samhällsnyttiga” eller ”framgångsrika”.

Läser jag dokumentet som fan läser bibeln, eller bör vi vara försiktiga i hur vi talar och tänker om dessa önskvärda nyckelkompetenser?