Sagan om den stora, tunga blåvalen

Hur väger man en blåval, den frågan skulle Anne-Marie Körling fråga sina elever i dag. Det läste jag på hennes blogg i morse, och på tåget funderade jag över hur man egentligen gör. En av flera mer eller mindre möjliga lösningar inspirerade mig plötsligt att ta upp blocket och skriva en liten saga! 

                             Sagan om den bussiga bautastora blåvalen

Solen lyste varm över det djupblåa havet där två blåvalar sakta lät sig rullas fram och tillbaka av vågorna. 

- Kommer de inte snart? undrade den ena valen lite otåligt.

- Lugn, de är nog här alldeles strax! De sa klockan tio, och det är säkert ungefär precis snart! 

Metabolism på stan

 

Fredagsmys för tre,
pizzeria i Huddinge,
suttungsmjöd i glas.

Servetter fylles,
pennan har sin röda glöd.
Framtiden är vår!

Ljusen brinner ner,
mjöden flödar inte mer.
Tankarna dansar.

Ode till den skrivande människan

Lite ironiskt att vi metabolister (när vi blivit lite sentimentala en lördagskväll och påminner oss om terminerna som gått) snubblar över en text som den här nedan. Ironiskt för att 2/3 av metabolisterna har skrivkramp av krampigaste sorten, och hyllningsdikten handlar om skrivandets välsignelse och ger goda råd om hur man gör …

Anledningen till texten var ett seminarium som avslutade en skrivkurs, och där vi fått i uppgift att vara ”lite kul”. Vi valde att framföra en hyllningsdikt i samma genre som de man hör på typ 50-årskalas. Det tyckte vi var kul, men vi kan inte säkert påminna oss om det var någon mer som verkade tycka det.

Hipp hipp hurra för den skrivande människan
som fyller tusentals år idag!

Människans utveckling

Jag har för många flyttkartonger för mitt eget bästa. Så ibland öppnar jag några och försöker rensa. Av de 6 flyttkartonger jag har nere i källaren innehåller de flesta böcker och gamla leksaker. Idag rensade jag bort några hårband, två små rosetter och ett halsband. Men jag la ner 2 nyligen införskaffade böcker så man kan säga att jag misslyckades med min rensning.

Men. Jag hittade en bok jag gjort i skolan. På framsidan står det: Jordens historia. Monica 92/93

Jag brukar ofta tänka att för att ha gått i grundskolan under krisåren (90-talet) så har jag lärt mig en hel del. Som bevis ska ni få ett smakprov ur den 9-sidiga historieboken som jag och resten av mina klasskamrater i 1-3C gjorde under höst- och vårterminen 92/93. Hrm:

Människans utveckling
Först var det apor, sen minskade träden, då klättrade de de ner på marken men dom såg inte fiender m.m men då försökte de gå på 2 ben en del lyckades andra inte. Så småning om lärde de sig att använda händer och redskap som spjut m.m. sen lärde dom sig att göra eld.

Inte så illa.

En hårhaiku

Strosar i mossan
bland min broders hårtussar.
Trimmern har tystnat.

Övning i textanalys II

Inspirerad av Monica spinner jag vidare på temat textanalys av de små lappar som folk i vår närhet författar.

Brukstexter är viktiga för vårt tänkande tillsammans skriver Hellspong och Ledin i sin handbok i brukstextanalys ”Vägar genom texten”. Viktiga i och med textskrivandets förmåga att reda ut något dunkel för skribenten, och att textens publicering gör att idéerna blir tillgängliga för andra. Brukstexterna blir viktiga för vårt gemensamma tänkande – men också för vårt handlande och sociala liv. Detta visar sig tydligt i Monicas tvättstugelapp och i nedanstående hundbajs-anslag.

Det finns olika slags textanalyser – retorisk analys eller argumentationsanalys till exempel, men här kommer jag att i huvudsak endast hålla mig till en analys av det grundläggande, av själva anslagets form. Det är inte vilken liten lapp som helst, det är en konstfärdigt utformad liten skylt, nämligen. Inte heller är tonen riktigt densamma som i de flesta små lappar våra medmänniskor brukar författa när något upplevs som fel, otrevligt, irriterande eller förbaskat frustrerande.

Övning i textanalys

Nu när jag har sommarlov (hahahaha! Jag går ju en kurs och övningskör och läser Odysséen och ska skriva en massa blogginlägg…) så kan jag ju passa på att öva mig i att analysera texter. (Läs gärna Janis analys av hjärnforskaren Martin Ingvars debattinlägg.)

Eftersom skolorna är stängda får jag ta det som bjuds. Den här texten hittade jag i tvättstugan. Den analyseras enligt Lennart Hellspongs olika modeller för textanalys, som finns att hitta i hans bok ”Metoder för brukstextanalys” (Studentlitteratur, 2001).

Ögonblicksprosa

Jag ska bli lärare i svenska och media.
Utredningen kom.
Medieprogrammet läggs ner.
Hahahahahaha.

Min rävsax och jag.
Jag har 40 poäng i media enligt det gamla systemet.
För att bli lärare på gymnasiet måste man ha 60.
Det behövs 20 poäng till.
En termin alltså.
Som jag MÅSTE läsa för att få behörighet.
Sa jag att dom lägger ner medieprogrammet?
Men jag behöver ändå 20 poäng till.

Smädelse på hexameter

Uppgiften gick egentligen ut på att skriva 20-30 rader hexameter, men då vi har så mycket annat att göra drogs det ner till 6-7. Lika bra var väl det, för vi märkte att man inte orkar hålla en jämn kvalitetsnivå om man arbetar med fler än ungefär 10 rader i stöten. Inte ens Vergilius själv skrev ju mer än ett par rader om dagen, sägs det. Dessutom var vi fem personer som skulle skriva.
Valet att skriva en smädelse var inte särskilt svårt. Vi ville gå loss och ha roligt och leka med språket. Vi ville blanda högt och lågt. Dessutom ville vi skriva något som är användbart. Så vill ni, så får ni gärna smäda någon med den här dikten. Sedan får ni rapportera till oss hur det gick. Själva tänker vi använda den så ofta vi kan.

Så, här är alltså arbetsgrupp 2A:s bidrag till LITTERATUREN:

Tyst på dig tokstolle, nu är det vår tur att göra oss hörda!
Smädelser ständigt flödar ur avloppet du kallar munnen.
Inget du påstår har du belägg för, din smutsiga daggmask.
Kränker du oss som står för det rena och goda så får du
vara beredd på en hämnd lika hård som Akilles mot Hektor.
Mask är du, därför ska du klyvas itu av vår klinga!
Se, så starka och rena vi stått när du kastat din dynga.
Se, så vi skiner och lyser av gudarnas sanning och ära.
Du ska ringla tillbaks till kloakens eviga mörker,
där ska du bada i träck medan vi dricker nektar och honung.

Efter det skrev vi ett epigram (på versmåttet elegiskt distikon) av bara farten, men nu är det utifrån maskens perspektiv.

Epigram över en slusk
Vandrare, bringa till alla ett bud: Här ligger jag fallen.
Snackade mycket skit, vilar nu själv däri.

Ögonblicksprosa

Riff

I mannens – tvärsöver gården
åt andra hållet
från Picasso-grannen räknat -
fönster
saknas gardiner
och inga persienner stänger insynen ute

Där står han
sena kvällar
Klart upplyst
med bar överkropp
och elgitarr

Jag undrar vilka låtar han spelar

Och på vilken volym

Kan man lägga en lapp i brevlådan
och be han skruva upp
och öppna
fönstret?

Uppdatering: Jag ser att jag skrivit “han” i st f “honom” – och jag ska kalla mig för svensklärare, hm. I min “ögonblicksprosa” ligger ju att den ska skrivas snabbt, på bara ett ögonblick, så det får gå. Men det får mig att inse att jag antagligen talar så, ja, antagligen säger jag till och med “be´an” i stället för “be han”. Läbbigt.