Läraryrkets status

Hos Mats på Tysta tankar pågår en intressant diskussion om läraryrkets status, lönesättningen, lärarutbildningens kvalitet etc. Den tycker jag ni ska läsa! Klicka här! Och sen kan ni komma tillbaka hit och läsa mina tankar!

En förklaring till varför statusen för läraryrket inte är högre än den är skulle vara att i skolan kan vikarier komma (kanske direkt från gymnasieskolan) och utan större ämneskunskaper och/eller utan minsta kunskap om pedagogik och metodik och ja, undervisa. Sådant händer bara i skolan, inte på sjukhus eller advokatbyråer …

Vissa kan till och med göra det riktigt bra, men att de skulle göra det ännu bättre med det specifika i en lärarutbildning tänker inte de som är nöjda med vikarierna på. De som till och med skriver på listor för att behålla en ”obehörig lärare” framför en behörig. De som har en massa personliga åsikter om skola och undervisning, men inte mycket kunskap om pedagogik. De som vet vad en bra undervisning är, just för att de inte tänkt så mycket på det …

Det finns de som vikarierat inom skolan utan lärarutbildning och tycker att de gjort ett jättebra jobb. Och det kan de säkert ha gjort, det vet inte jag. Men jag känner lärare som först arbetat som obehöriga och sedan efter sin genomförda utbildning upptäckt på allvar hur  o e r h ö r t   s v å r t  läraryrket är… Det borde väl innebära att de lärt sig något viktigt om det komplexa yrket, något som de, fastän de undervisat i många år, inte tidigare tänkt på?

Ju mer jag själv lärt mig om läraryrket, desto svårare har det blivit, inte lättare …

Att läraryrket inte heller har högre status kan också bero på att lärare inte alltid får en chans att göra ett så gott arbete som de är utbildade för. Själv plågas jag svårt av att planeringstiden inte räcker till för att jag ska kunna göra det jag gjorde när jag var ute på praktik: Noggranna planeringar utifrån didaktiska frågor. Svårt är också att räcka till till så många. Ännu svårare att se alla. Om jag räknar efter, dividerar lektionstiden med antalet elever, så kommer jag fram till att jag har tre minuter i veckan per elev. Om någon skulle anklaga mig för att inte vara en bra lärare, så måste jag i mångt och mycket tyvärr hålla med dem. Nej, jag har inte tid (trots många fler arbetstimmar än 45 timmar i veckan). Jag vet vad jag borde göra, men jag hinner inte! Jag har inget större anseende i mina egna ögon, så att mitt lärarjobb skulle ha hög status i andras ögon förväntar jag mig inte.

Men för alla duktiga kollegor förväntar jag mig en höjd status! För att nå dit tror jag att lärarna själva måste beskriva sitt yrke och visa på allt de gör; lärarna måste höras mer och beskriva skolan inifrån. Lärare måste bli argare, säga nej och protestera och inte fortsätta trolla med knäna. Skolans arbete rullar på tack vare lärarnas insatser – men inte mer än så, och det är lärarkåren som ”hjälper till” att något ohållbart får fortgå. Alla lärare borde visa på allt de gör som de inte borde göra och som gör  att de  inte kan få koncentrera sig på det som är det viktiga: undervisningen.

Ge alla lärare en lärarsekreterare, det skulle göra mycket nytta – och höja läraryrkets status! Att man är ”boss” för en vuxen smäller kanske högre i utomståendes ögon att man är ledare för 25-150 (eller fler) barn och ungdomar?

Ge skolan fler vuxna – elevassistenter, specialpedagoger, speciallärare, kamratstödjare, kuratorer, fritidsledare!

Ge skolan högre status, så får läraryrket högre status på kuppen.

Janus-Janis

2009 var året då jag blev klar med min 5 år långa lärarutbildning och året då jag började arbeta som lärare. Ett alldeles speciellt år, med andra ord.

2010 blir året som får visa om det är lärare jag vill vara. Kan vara. Orkar vara. Förmår vara. Lyckas vara. Eller får vara, för den delen.

Julsjuk

Låt inte bilden lura er - jag talar om en vanlig förkylning

Att man blir sjuk samtidigt som man blir ledig, är inget nytt. Det beror visst på att stresshormonerna som fram tills nu varit fullt upptagna med att stressa –  och samtidigt hålla undan bakterier och virus med syfte att låta en fortsätta stressa på som tidigare – tar det lugnt. När stressnivån minskar, då ges kroppen chans att  ta itu med med dessa undanträngda bacillusker och infektionen tillåts bryta ut på riktigt. Just när man äntligen är ledig och ska ha det skönt.

Lägger man sig på en spikmatta (årets julklapp i år) så hjälper man stressen att minska ytterligare, och kroppens immunsystem att fungera än bättre. Man blir med andra ord riktigt sjuk. Vilket kan vara bra – man har faktiskt varit sjuk men inte låtit kroppen göra det kroppen behöver göra för att bekämpa det onda.

Detta som en tröst för alla jullediga sjuklingar, med eller utan spikmatta.

Källa

Be-bop-a-lula

Bästa julklappen köpte jag själv. Till mig och hela familjen.

Thåström på Annexet. Bara 42 dagar kvar!

Länk till intervjun som finns som booklet i senaste skivan: DN

- När jag ville gå på Muse sa du att vi inte hade råd, men när det är Thåström köper du 4 biljetter med en gång! anmärkte familjens yngsta Thåström-fan, som var med vid den hemliga biljettbokningen.

- Ja, det kan ju verka lite konstigt, men det finns ju sådant som inte är direkt livsviktigt  - och det finns det som är LIVSVIKTIGT!

Tag en 8,5 minuts rolig paus med Comic relief!

Klicka här för ett Youtube-klipp: Ricky Gervais making a difference

Julpyntande pågår

Den vise mannens ansiktsuttryck har jag aldrig lagt märke till tidigare ...

Den äldsta vise mannens arm är limmad med Karlssons klister många gånger om

Kamelerna klagar inte trots kylan från snön på torget

Kurar gryning

Det är nästan så att vår egen innergård ser ut som Mumindalen i år. Snön och granen finns där, och med lite fantasi så ser det nästan precis likadant ut.

Det sköna med att vara jullovsledig är att slippa pälsa på sig och gå ut i kylan för att ta bussen. I stället går man upp och vinkar adjö till de som ännu inte är jullovslediga – och så går man och lägger sig igen! Inte för att man är så trött – utan bara för att man kan!

Jag har fortfarande huvudet fullt av skola och elever, och i klädkammaren står en väska full med hemarbete – men denna vecka ska jag ta ledigt och försöka ge huvudet ledigt också, och bara vara. Ute ligger snön vit , det ser ut att bli en fin jul och jag känner friden bre ut sig inombords!

J U L L O V !

Lejonen Elsa och Christian, och skogvaktaren George

Elsa och George. Bild från http://www.fatheroflions.org/Elsa.html

När jag var barn fanns boken Leva fri (Joy Adamson) om lejonet Elsa och hennes ungar i bokhyllan där hemma. Den tittade jag ofta i, det var många vackra bilder från Afrika och på lejonen, de allra flesta i svartvitt. Senare, när jag lärt mig, så läste jag den spännande berättelsen också.

Det är väl därför jag söker på Youtube på lejonet Christian efter att Alex Schulman i Aftonbladet skrivit om alla de saker som gör honom rörd, och nämnt lejonet. Jag minns plötsligt att ett lejon är ett lejon.

Det visar sig att Christian var mer eller mindre samtida med Elsa. När jag tittar på ett av de många Youtube-klippen blir jag förstås alldeles tårögd, det är så gulligt och rörande.  Och sen, i slutet av filmklippet kommer plötsligt skogsvaktaren George Adamson klivande! Den senige mannen jag känner från boken om Elsa, men tidigare bara sett på stillbilder. Det är som om någon jag känner plötsligt uppenbarar sig igen. Så där som när man tittar på gamla familjefilmer och någon skymtar förbi som är så där väldigt bekant, men ändå avlägsen. Eller kanske som om en fiktiv figur plötsligt visar sig vara på riktigt. Självklart plockar jag ner den söndertummade Leva fri från bokhyllan och bläddrar. Och sen vänder jag tillbaka till Youtube och tittar på klipp efter klipp med lejonet och männen. Under en lång stund, mitt i julstök och ymnigt snöfall, färdas jag tillbaka i tiden och ända bort till Afrika.

Titta själva: Christian the Lion

Mera: Lejonet Christian på nyheterna

Trumpeten

Några rader om de vackra tonerna från en trumpet i den kalla vinternatten och människans natur

Jag satt fast i tunnelbanan i går kväll. Plötsligt stannade tåget och föraren meddelade i högtalarna att på grund av en olycka vid Södra station skulle vi stående, ovisst hur länge. Tiden gick, föraren hade inget nytt besked att lämna. Men SL- upplysningen via mobilen visade att den kommande avgångstiden för tåget vi satt på flyttats fram 50 minuter.

En man lyckades efter en stund få upp dörrarna och ta sig ut.

Efter kanske en halvtimme meddelade föraren att olyckan varit en befarad olycka som när allt kom omkring inte var en olycka, och att vi nu bara väntade på klartecken att få köra vidare.

En man hade när olycksbeskedet  lämnades suckat högt och ruskat på huvudet. Nu när beskedet kom att vi stått stilla, så att säga helt i onödan, skrattade han högt, grimaserade menande och yttrade några förklenande ord … En kvinna uttryckte däremot glädjen över att ingen hade skadats.

Lite orolig tänkte jag  att  kanske den befarade olyckan som inte var en olycka nu skulle bli en olycka på riktigt när tåget började gå  - och mannen som lämnat tåget gick därute i tunneln. Vilket ljus i tunneln var det han skulle se?

Men det var lugnt, vi stod inte långt från perrongen så han hade redan hunnit i säkerhet en bra stund tidigare. Kanske var han redan borta vid Bofills båge och lyssnade till de vackra, klara tonerna som klingade från trumpeten i den svarta men samtidigt snövita vinterkvällen.

”Elever gör ljud under lektionerna”

Det finns många sätt att spränga ljudvallen på

.

har något googlat på och hamnat här hos oss (vet inte var de hamnade).

Moahaha! Ja, det gör de! En massa olika sorters ljud gör elever under lektionerna – så många olika slags ljud så det nog skulle gå att skriva en tjock avhandling om det! Moahahaha!