Att Wikipedia inte är tillförlitligt får man lära sig i skolan, oavsett om man går i grundskolan eller läser på högskolan. På högskolan har jag hört det berättas om hur lärare (på okänd högskola/universitet) inför tentor går in på Wikipedia och gör ett par väl valda ändringar/tillägg. Allt för att göra bedömningen av studentuppsatserna lite mer spännande, antar jag … om det nu inte är en modern vandringssägn. På Uppsala Uni har jag ryktesvägen hört att studenterna själva roar sig med att gå in på Wikipedia och röra om i faktagrytorna… Sabotage, tycker jag! Drygt, illvilligt kunskapssabotage! Wikipedia är ju fantastiskt om alla hjälps åt, en demokratisk kunskapstjänst väl värd att kallas kunskapskälla om källkritiken bara blev säkrare. Vilket den skulle kunna bli med fler medarbetare, i stället för motarbetare/sabotörer/kunskapsterrorister.
Torsten Kälvemark skrev om detta häromdagen:
Wikipedia är i dag ett dominerande uppslagsverk för miljontals kunskapssökare, från lågstadielever till beslutsfattare. Med insikten om detta och om internets ökande betydelse borde alla forskare ställa sig frågan: Hur kan jag själv bidra med begripliga fakta till denna öppna kunskapsbank och vad kan jag själv göra för att höja dess kvalitet?
Det handlar om forskningsinformation och populärvetenskap. Det handlar dessutom om det lagfästa kravet på att universitet och högskolor ska informera om verksamhet och resultat. Inget redskap för denna denna så kallade tredje uppgift kan vara viktigare än nätet.
Mitt konkreta råd till varje högskolerektor skulle därför vara följande: Tillsätt omedelbart en Wikipedia-grupp för att se hur det egna lärosätet kan bidra till kvalitetssäkring av informationen i nätets stora och globala uppslagsverk. Anställ dessutom gärna vetenskapsjournalister för att hjälpa forskarna med den uppgiften.
I Lihs bok om Wikipedia revolutionen konstateras det att traditionella encyklopedier fortfarande gömmer sig bakom avgiftsbelagda brandmurar medan Wikipedia finns fritt tillgängligt och åtkomligt för nätets sökverktyg. Hälften av dess trafik kommer därför från Google. Det är alltså här som framtidens vetenskapsinformation hör hemma och forskarna måste helt enkelt vara med i den utvecklingen.
Att jag inte gillar kåppypejstandet från Wikipedia eller internet över huvud taget, det är en annan sak – men den är det lärarnas sak att ta itu med eller försöka förhålla sig till.
