Fotboll är en berättelse

 

Dramaten-chefen Staffan Valdemar Holm ”älskar fotboll”. ”Han älskar intensiteten och det komplicerade förhållandet mellan kollektiv och individ. Han älskar det taktiska spelet. Och så älskar han att det finns en berättelse.”  Han menar att det finns en struktur, en berättelse, dramaturgi. Holm talar sedan om sin andra älsklings-sport, cykling, och menar att ”den initierade åskådaren minns exakt vad som hänt på varje given plats – vem som kört omkull, vem som vunnit, vem som överraskat, vem som rasat genom fältet”.

Jag är omgiven av ”sport-tokar”, och har genom långvarigt umgänge med dessa och genom barnens sportande också fått en släng av denna förtjusning.  När jag väl tittar på matchen, vill säga. Då grips jag av spänningen, som ofta är FÖR hög för att jag egentligen ska njuta; när spänningen blir olidlig mår jag inte riktigt bra. Men aldrig att jag kan återge vad som hänt vid mittlinjen då när X dribblade förbi Y, eller Å la en passning till Ö som sköt rakt i krysset. Och aldrig har jag förstått hur dessa sportentusiaster kan minnas detta långt, långt efter det har hänt. Och prata om det gång på gång. Men om jag tänker mig det som en berättelse, då förstår jag bättre. På lördag ska jag titta och lyssna till  berättelsen om när 11 blågula möter 11 rödvita. Det känns lite spännande,  redan innan matchen har börjat! 

Läs hela DN/Sport-artikeln om ”kulturens Mourinho”.