Unschooling?

 Vad är ”unschooling” frågar någon och blir hänvisad till Metabolism. Jag har ett minne av att Monica talat om det, men jag hittar inget skrivet på vår blogg, vilket får mig att själv googla. 

Först blir jag lite skakad:

Brooklyn Freeschool i New York är ingen vanlig skola. Här finns inga betyg, inga läxor och inga prov. 
En vanlig dag på skolan kan eleverna välja mellan att delta i skräckfilmsproduktion, schackspel och att göra grottor av lera till sina ninjafigurer. Eller så kan de göra något annat som faller dem in. 
De bestämmer själva hur skoldagen ska se ut. Och faktiskt, de behöver inte ens gå på lektionerna om de inte vill. 
All undervisning är helt frivillig. Vill eleverna hellre spela datorspel – varsågoda! 
– Det här är toppen, säger en kille utan att släppa blicken från dvdspelets skärm, där en japansk krigare just vrålar i högan sky samtidigt som han sparkar in en dörr. 
– På en vanlig skola hade jag blivit skickad till rektorn om jag gjort det här. wow

Sedan blir jag intresserad:

Den här förmiddagen bestämmer en grupp sjuåringar att de ville köpa två sköldpaddor till skolan. De har trängts framför en dator och undersökt ämnet i ett par timmar. Vad kostar sköldpaddor? Vad äter de? När sover de? Hur stort akvarium behöver de? Frågor som leder till fler frågor och till sist landar i komplicerade matteuppgifter omhur man räknar ut volymen på akvariet. 

Skolans grundare besvarar en del av den kritik jag själv formulerat i huvudet under läsningen:

Den största kritiken som riktas mot Unschooling-rörelsen handlar om hur eleverna i en helt fri skolmiljö ska klara sig ute i den verkliga världen. Alan Berger tycker den kritiken är lam. 
– Barnen i vår skola lever i den verkliga världen, säger han. Vi isolerar dem inte i ett klassrum och drillar dem – tvärtom. Varje dag handskas de med problem från verkliga livet. 
Studier har också visat att barn med Unschooling-bakgrund klarar sig bra när de går vidare till högre studier. Längre fram gör de ofta karriär som entreprenörer och egenföretagare. 

Konstigt, tokigt eller alldeles underbart? Revolutionerande och kunskapsfrämjande? En elev gillar i alla fall alldeles bestämt uppplägget: 

– På min gamla skola kändes allt trist, samma rutiner om och om igen. Press och stress. När jag kom hit och plötsligt fick göra vad jag själv ville kändes det först väldigt snurrigt, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med all frihet. 
I dag trivs Gabe jättebra. 
– När kunskap inte bankas in i huvudet på mig, så stannar den kvar, säger han.

Spännande … 

 

Läs artikeln i dess helhet  på Lärförbundets tidningar    - en artikel av Katarina Andersson, publicerad i Pedagogiska Magasinet nr 02/07.

About these ads
Comments
21 Responses to “Unschooling?”
  1. Lina skriver:

    Jag tror att man säkert kan lära sig hur mycket som helst genom unschooling. Det jag funderar på är vad man lär sig, när och hur. Lite halvtaskigt formulerat, i ett svenskt perspektiv:

    Vi har nu allmän skolplikt, och skolan har ett viktigt demokratiskt uppdrag. Det är mycket eleverna ska lära sig, och det talas om krav som ska ställas på elever (krav på viss kunskap, krav på närvaro och så vidare).

    Handlar inte den allmänna skolplikten snarare om att alla barn/elever har rätt att tillägna sig viss kunskap? Är inte skolans skyldighet att förankra och förmedla de kunskaper och värden som man bedömt är de man behöver för att klara av ett vanligt liv (dvs. de man samlat i läro- och kursplaner)? För att inte ha mindre makt över sitt liv än andra (som kanske tillägnat sig detta på annat håll)? Hur garanterar man detta i en ”oskola”?

    Ett av skolans problem är att undervisningen ska vara individualierad och med kunskapsfokus, samtidigt som bedömningar och rätten till utbildning lätt skapar uppgiftsfokus.

    Utan att säga att den traditionella skolan har alla svar. För det har den ju inte.

  2. Mats skriver:

    Poängen tror jag är att det krävs en sorts reningsarbete för att hitta tillbaka till sin nyfikenhet efter att ha skolats in i att lära sig för andras skull.

    Kanske skulle det krävas någon form av Minnesotamodell med tolv steg för att verkligen förstå vad skolan gör med våra drivkrafter och hur hårt denna påverkan sitter.

    Det är verkligen en spännande artikel och vi har använt den på lärarutbildningen i Malmö för att diskutera informellt lärande

  3. Janis skriver:

    Galet eller genialt, intressant är det!

    Här kan man läsa mer:

    http://www.unschooling.com/library/index.shtml

    ”Unschoolers believe that the use of standard curricula and conventional grading methods, as well as other features of traditional schooling, are counterproductive to the goal of maximizing the education of each child” http://en.wikipedia.org/wiki/Unschooling

    Den gamla skolan som kontraproduktiv, det tål att funderas mer på! Något ligger det allt i det … säger jag som avskyr ”eleven som forskare” (all alone, lost in space). Men nog tror jag lärarna finns där med sokratiska frågor och idéer och uppslag i ”o-skolan”, jag ska absolut läsa mer när jag får tid.

    Skulle gärna ha varit med när ni diskuterade i Malmö, Mats! Lina, vi får läsa på och ta en egen diskussion!

  4. Lina skriver:

    Mats: det har du verkligen rätt i.

    En del av min poäng var att just det som Janis pekar på (att det är möjligt att metoden – eller vad man nu ska kalla fenomenet – är effektiv mot målet att maximera varje elevs inlärning). Men skolan har, på gott och ont, flera uppdrag än att maximera elevernas inlärning. Inlärningen ska också bedömas så att både elev och skola kan utvärderas. För samhället viktiga värden ska förmedlas. Och så vidare.

    Det var nog ganska länge sedan man på allvar trodde att skolan var den absolut bästa platsen för inlärning, för alla. Skolan är väl närmast att betrakta som en praktisk lösning vilken, i närmast utilitaristisk anda, syftar till att gynna samhället som helhet.

    Sen måste man ju som lärare vara på plats för att man vill att eleverna ska få möjlighet att lära sig. Tror jag.

    Otroligt intressant är det här i alla fall =)

  5. fredrik skriver:

    jag tycker det är mycket inspirerande att se att någon både försöker skapa en fri utbildning och verkar lyckas. dock kan det förstås finnas mängder av problem som inte kommer fram i en kort artikel i pedagogiska magasinet.. vore verkligen intressant att läsa mer!

    lina: du skriver att skolan har fler uppdrag än inlärning. Just det om ”för samhället viktiga värden” kom upp i en diskussion om unschooling tidigare idag, och jag skrev ihop ett inlägg om varför jag tror att en ”oskola” har bättre förutsättningar att jobba med dessa frågor än en traditionell. (http://tusenpekpinnar.wordpress.com/2009/03/24/unschooling-och-jamstalldhet/)

    sen vill jag inte vara raljant, men angående utvärdering måste jag bara citera en satirisk bloggpost från ”badlands hyena”:

    ”Många missuppfattar liberalers hållning till byråkrati. Vi är tvärt emot schablonbilden av oss inte alls emot byråkrati. Vi är inte emot ökade kostnader för meningslöst pappersskyfflande. (…) Det vore förhastat att dra slutsatsen att system som inte fungerar är dåliga. Vi liberaler behöver utförliga och långvariga studier för att komma fram till om meningslös och kostsam byråkrati verkligen måste avskaffas.”

    Bättre en bra skola som inte går att utvärdera än en dålig som går att utvärdera – eller?

  6. Janis skriver:

    ”Bättre en bra skola som inte går att utvärdera än en dålig som går att utvärdera – eller?”
    Den var bra den! Och måste jag svara ja eller nej på den frågan, så svarar jag förstås ja.

    Min största invändning är ändå betygen (även om jag inte gillar dem, så är de en realitet). Om vi utgår från att un-schooling är en pedagogisk metod som fungerar bra så återstår ändå problemet att utbildningen inte går att utvärdera. Eleverna får inga betyg och begränsas i sina val till högre utbildning, de kan bara söka till de skolor där det räcker med högskoleprov, om jag förstått det rätt. I ett samhälle där betygen fungerar som en inträdesbiljett (eller en stopp-bom) till högre utbildning är det ett problem med en skolform som inte ingår i det systemet. Plus att eleverna knappast/antagligen inte heller skolats i den slags skolkunskap som krävs på högskola/universitet. Tills un-schooling även har universitetsutbildningar, eller betygssystemet försvinner i resten av skolvärlden, är detta ett problem (för de som vill läsa vidare, vill säga).
    Att undervisningen fungerar enligt dem själva, är inte skäl nog för mig att tro. Jag tror inte det finns utomstående rapporter/utvärderingar. Jag skulle inte våga sätta mina barn i den slags skola – även om jag lockas av skolans idéer.
    Men när jag läst mer kanske jag blir en stor förespråkare! Jag tror iaf att där finns mycket att hämta och införliva i den vanliga skolan.

  7. fredrik skriver:

    Det minskar förstås chanserna att komma in på universitetet om man bara söker på högskoleprovet, jämfört med om man söker på både prov och betyg. Dock går det väl att söka alla utbildningar på högskoleprovet? Jag har aldrig hört om en utbildning där de endast tar in på betyg.

    Visst är det ett problem, men jag tror inte vägen går via att sätta sig och vänta på att betygssystemet försvinner via riksdagsbeslut. Snarare kan ökad förekomst av betygsfria skolor eller bara krav på alternativa antagningsformer skapa fler alternativa kvoter för antagning till högskolan. Den utvecklingen kan vi väl redan se?

    Till sist – majoriteten av de som gått gymnasiet och fått ok betyg söker (väl?) till universitetet på detta och gör aldrig högskoleprovet. I praktiken tror jag snarare att vi (med undantag för vissa extremt prestigefyllda utbildningar) har en grupp som söker bara på betyg och en (med dåliga eller inga betyg) som söker bara på högskoleprovet. Unschooling-eleverna hamnar helt enkelt i den senare.

  8. Monica skriver:

    Det som jag tycker är mest lockande med unschooling är att man utgår från att elever har en inneboende vilja att lära sig saker, att man litar på att det existerar en vilja hos barn och att de vill använda den. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka att elever inte vill, inte kan och inte orkar göra någonting och jag undrar var jag fått det ifrån. Kanske är det skolan som inte litar på eleverna, kanske är det en konsekvens av att man inte ser eleverna för alla kursplaner, eller så är det något som sitter i väggarna… Det unschooling kan göra för mig är att fungera som en optimistisk tanke som balans till de pessimistiska tankar jag ibland (o)roar mig med.

  9. Janis skriver:

    Fredrik: Jag refererade till det amerikanska skolsystemet, där sökmöjligheterna förefaller mer begränsade, så vitt jag förstått. Men du har rätt, inte kan man vänta på en förändring, utan någon behöver nog gå i spetsen för att ”tvinga på” förändringar.
    Monica: instämmer till fullo, un-schooling är som ett hopp i mörkret – jag ska absolut läsa på, det måste finnas idéer att implementera i vår vanliga skola. Om man får lov, vill säga.

  10. Hioa skriver:

    Jag vill inleda med att man inte ska se den traditionella skolan som en skyldighet utan som en rättighet, något man fått kämpa för dessutom.

    Den största nackdelen med ”unschooling” är betygsystemet. Arbetsmarknaden eller över huvud taget samhället stödjer inte ett sådant skolsystem där offren (eleverna) är betygslösa.

    Det samhälle/system vi har idag är egentligen inte den ”riktiga världen” eftersom den inte är skapad av naturen utan skapad av människan, vilket gör att t.ex. en ekonomikris på andra sidan kontinenten påverkar mig här i Sverige. En stackars ”unschooling” elev är därför mycket mer sårbar för en sådan motgång eftersom han/hon är uppvuxen, anpassad och ”utbildad” i en ”perfekt värld”, eller rättare sagt i en värld där man förvrängt den riktiga bilden av ett verkligt liv.

    Självklart finns det fler nackdelar med den här skolformen men det jag vill komma fram till är att detta inte bara är ett jättestort fel utan också ett brutalt brott mot dessa stackars barn som inte vet någonting om någonting.

  11. Janis skriver:

    Skolan är både en skyldighet och en fantastisk rättighet, vill jag mena. Som du ser också jag den betygslösa skolan som en risk, som fråntar eleven konkurrenskraft i den värld vi nu lever i.
    Men världen är väl på riktigt, den värld som människan skapat är högst reell för våra livsbetingelser, och jag är inte säker på att un-schooling är helt världsfrånvänd. Hur är det för de elever som går i alternativa skolor i dag? Det finns redan flera pedagogiska linjer som sägs förbereda elever dåligt för ”verkligheten”, är det sant att deras elever klarar sig sämre i livet? Lika sant eller osant som att elever i un-scooling-skolor ”inte vet någonting om någonting”?
    Och ska vi/skolan fortsätta rätta in oss i ledet för att passa den verklighet vi möter i dag, eller i stället försöka förändra verkligheten?
    Jag måste läsa på om det här med un-schooling, det är helt klart, jag ska försöka hinna med det och återkomma i ett senare inlägg, så snart tiden räcker till.

  12. metabolism skriver:

    Mycket läsning är det, och jag vet inte om det är någon vits att sammanfatta alla citat från dem som intygar hur bra un-schooling är (på http://www.unschooling.com), dessutom som det främst talas om hemundervisning.

    Den i artikeln omtalade skolan har en egen hemsida: http://www.brooklynfreeschool.org

    Informationen där om skolan lämnar mig med fler frågor än svar:

    The school has accepted students aged 5 through 15, and is serving students up to 18 years of age. Students are not segregated by age.
    There is no set curriculum except the establishment of an all-inclusive democratic system that runs the school, and the communication of that system to all members of the school. The communication of the twin philosophical underpinnings of the school, including the democratic system stated above, and the understanding that students are free to pursue their individual interests for however long they want and in whatever manner they choose, thereby placing the responsibility for learning on the students, also constitutes the curriculum of the school.
    There are no compulsory grades, assessments or homework. The students are in charge of their own learning and progress and are able to adequately assess themselves and perform any additional work or learning outside of the school that they want to in line with their interests.

    Jag tror man måste se det med egna ögon för att kunna bilda sig en klarare uppfattning, eller läsa några studier. Någonstans nämns iaf (jag tror det är i SR:s radioinslag som finns på hemsidan under ”press”) att studier visat att eleverna klarar sig bra i universitetsstudier. Om detta beror främst på ”undervisningen” eller på engagerade föräldrar är förstås svårt att avgöra…

    Intressant tycker jag ett citat från unschooling.com om disciplinen är, den vi talar om så mycket här i Sverige:

    What most people mean when they ask about discipline is not the external system of punishment and rewards, but of an internal understanding of self discipline. Jumping through onerous academic hoops will not necessarily lead to self discipline. Our children gain a sense of how important self discipline is by watching us. Our ability to model a self disciplined life is much more powerful than handing in book reports in time. Helping children reach their own goals will mean there will be plenty of opportunities to discuss stick-to-itiveness, follow through, and how sometimes it’s worth doing the things that are no fun in order to reach the desired goal. These lessons have much more meaning when they are in conjuction with goals the children set for themselves.

    /Janis

  13. Intressant artikel och tankegångar. Jag hävdar att skola som gör mer av samma inte är särskilt roligt eller intressant, skolan blir tråkig, och då äger inget lärande rum på längre sikt. VI måste få våra elever motiverade. Och se motivation. Bejaka den, Den finns också i alla svenska skolor, och om vi lärare tränar oss i att ta emot den, förvalta den så kommer eleverna utveckla självständigt lärande. Jag tror på skolan, men inte alltid på innehållet… A-M

  14. Janis skriver:

    ”Bejaka” är ett bra ord i skolsammanhang!

  15. En elev skriver:

    Jag tror på att elever som är intresserade av en viss studie kan klara sig bättre genom att ha gått unschooling än i den vanliga skolan där de får mera tid till det de själva är intresserad av. Själv går jag på ett musikgymnasium där de vanliga ämnen har hamnat lite i skymundan till frörmån för musiken. Vilket känns bra, men det skulle kännas ännu bättre att kunna tillägna all sin tid att öva sitt instrument utan att behöva vara uppstressad inför ett uppkommande prov om Gustav Vasa som man redan känner lite till. Vad händer om man samtidigt har en tävling och prov. Ska man satsa på tävlingen så att man går vidare, samtidigt som det går väldigt dåligt på proven och blir ”stämplad” som en dålig ”omotiverad” elev som inte har någon chans i det misslyckade ämnet i framtiden pga att man har prioriterat någonting annat?

    Jag vill också påpeka att jag tror att man kan bli mera påläst och ”duktigare” än andra genom att ha gått unschooling just för att man har fått göra något man verkligen brinner för och vill satsa på. Man ska satsa på en sak i taget, skolan i dagens samhälle tvingar barn och ungdomar att ha för många bollar att måla samtidigt. Alla har olika stil, vissa är bra på detaljer, andra kanke är bättre att måla många med färre detaljer.

    Betygen är också ett hinder för kreativitet. Jag som en elev som alltid strävar efter det högsta betyget vågar inte göra annat än som läraren vill att man ska göra i tron om att det man gör inte är på korrekt, därav bromsar den självförtroendet för man måste alltid blicka bak på läraren för att få en nick om det är rätt eller inte.

    Slutligen, att ha studerat mycket hjälper inte alltid en att vara en människa, kunskap är själens pengar, för mycket pengar kan leda till att man vill ha mera och glömma bort det sociala livet. Är inte skolan till för att undervisa elever för att de ska kunna klara sig bra ute i det sociala samhället? Det finns elever i Kina som har drillats till att studera sen lite från morgon till kväll, kommit in på en prestigefull skola, men sedan hamnat som gatuförsäljare ändå pga att de inte hur man ska leva i samhället. En lycklig människa ska veta hur man ska kunna använda sina pengar som man tjänat, och inte bara veta hur man tjänar. Sådana som han som grundade Microsoft och Einstein gick båda inte mycket i skolan, men de lyckades väldigt bra. Kan man inte tillämpa på något sätt deras sätt fast inte fullt ut, man kan tillåta och stimulera elever till att göra som de…men ändå visa de hur verkligheten är så att man blir förberedd. Människorna förr klarade sig väldigt bra utan skolan, men det betyder heller inte att de inte lärde sig någonting alls.

    • metabolism skriver:

      Vad glad jag blir när jag läser dina kloka tankar om skolan – och livet! Jag återkommer så snart jag kan – jag går ju själv i skolan, och jag har en bok att läsa och 2 texter att skriva tills imorgon, jag är stressad och får lägga det väsentliga (att svara på din kommentar) åt sidan och ägna mig åt det som jag ”måste”, det jag ska bli betygsatt på … fastän jag vet att jag faktiskt prioriterar helt fel.
      /Janis

    • metabolism skriver:

      Det är svårt det där, att veta ”vad som är viktig(as)t”. Självklart har musiken första prioritet för dig, och problemet med att när en musiktävling konkurrerar med ett prov är att hur man än gör så blir det inte ”rätt”. Om provdatum och sättandet AV blockbetygen inte vore fullt så tidsreglerade vore det kanske enklare, men å andra sidan kanske man då samlar på sig 1001 ogjorda prov och uppsatser …
      Det svåra är ju också att välja bort det man tycker är mindre intressant för att bara koncentrera sig på det som intresserar en. Även om Gustav Vasa knappast är livsviktig, så finns det ju annat som inte smäller så högt just nu, men skulle ha varit bra att ha senare. Och vet man innan vad det är?
      Det är kanske den där ordningen vi har, att efter grundskolan ska man gå direkt till gymnasiet, och sen ev. plugga vidare, och sen jobba, som ställer till det. Jag tror många skulle gilla och uppskatta de teoretiska ämnena på gymnasiet bättre, om de fått göra annat en tid, inte behövt gå direkt från 10 år i grundskolan till 3 år till med plugg.

      Håller med dig om att betygen kan vara ett hinder för kreativiten, hur skolan bedömer och värderar elevernas kunskaper behöver skolan arbeta mer med!

      Bra poäng du har att det inte alltid är skolans mönsterlever som blir de mest framgångsrika. Och att man lär hela tiden, inte bara i skolan. Men i den bästa av världar, där skolan var ett kreativt och utmanande och bejakade och ombryande ställe att vara på – där skulle man nog lära sig mycket!

      Som mamma till en kille som också prioriterar musiken är jag kluven. Jag förstår ju att skolan inte är den enda inträdesbiljetten till ett bra vuxenliv, samtidigt blir jag oroad när han inte alltid bryr sig. Som samhället ser ut, där betygen fortfarande är så viktiga (inte alltid, men alla är inte heller en framtidaa Bill Gates, Einstein eller basist i världsstort band) tar man ju en risk om man prioriterar annat före skolan. Men å andra sidan missar man kanske en viktig chans om man inte ställer upp i den där tävlingen, eller spelar den där spelningen som krockar med provplugget.
      Det är inte lätt, och skolkraven gör det inte enklare. Unschooling kanske är en bra grej, bara man inte går miste om viktiga saker. Någonstans måste man ju få en inblick i mer än det som bara intresserar en mest, är det inte så? Samtidigt har du rätt i att alla har sin stil och borde få måla bollarna som de vill.
      Det här är VERKLIGEN inte lätt! Jag har då inte lyckats komma fram till någonting, märker jag!

      Lycka till och hoppas du lyckas få balans mellan måsten och det du brinner för!
      /Janis

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. [...] my heart By Mats På Metabolism diskuteras begreppet “unschooling” utifrån en artikel i Pedagogiska [...]

  2. [...] om un-schooling, och om timplanen mars 28, 2009 — Janis På tal om un-schooling som det skrivits och diskuterats om här på metabolism, så citerar jag en förespråkare för nämnda filosofi:  Unschooling is primarily about process [...]

  3. [...] schema, för det var där någonstans vi fastnade. Un-schooling nämndes ännu en gång,  här och här,  nämndes ännu en gång, och säkert inte den [...]

  4. [...] i artikeln jag utgår ifrån (länk nedan). Unschooling har vi också skrivit om tidigare, se Unschooling? och Mer om [...]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 798 andra följare

%d bloggare gillar detta: