Men jag gör det ändå. Idag gick det bra när jag körde bil. Även om jag inte gjorde allt rätt hela tiden så upplevde jag att jag hade kontroll över mina tankar och framför allt mina fötter (koppling-gas-koppling-gas). Det bör också sägas att den här lyckade körningen föregicks av en mindre lyckad körning med tjuvstopp, raseriutbrott och depressioner.
Det mest anmärkningsvärda var att efter ca 40 minuters bilkörning så släppte skräcken. Den känslan ersattes sedan av glädje och intresse. Jag bestämde mig för att tycka att det är kul att köra bil och att bara det är en anledning att ta körkort.
