Jag lade ut detta inlägg. Undrade sedan varför och tänkte ta bort det. Men det kom annat emellan. Nu gör jag som så att bara den som klickar kan läsa’t. Den som gör så kommer att märka att det inte var värt ansträngningen. Varken att skriva och publicera, eller att att klicka för att läsa.
Många gånger har jag diskat så som man gör på sommaren. I ett mer eller mindre primitivt kök, där man värmer vattnet på spisen och brunnsvattnet är rostfärgat. Ibland har jag diskat utomhus med hinkar och byttor, och med disken på en bricka att bäras in. Lite småmysigt.
Denna sommar finns inget romantiskt över diskningen. Det är husgeråden i det vanliga köket som ska diskas. ALLT ska diskas, skåpen ska torkas utanpå och inuti, kantstött ska kasseras, allt ska ställas i snöräta rader.
Detta väljer jag att sätta igång med när värsta hettan kommer. Fråga mig inte varför. Jag diskar och diskar, och klättrar på pallen för att nå upp i hyllorna. Jag plockar in och ställer i, nåja nästan, snöräta rader. Och svettas.
Det konstigaste är (förutom att jag överhuvudtaget gör detta) att disken tar så lång tid på sig att torka. Det är hett, vattnet borde absorberas av luften på nolltid. Men nej, glasen står där och är våta hur länge som helst. Och jag som har nya omgångar att diska och behöver få undan den förra. Jag fundera om luftfuktigheten möjligen är hög, men det känns inte så.
Jag får bara vänta. För torkar med diskhandduken gör jag inte. Någon måtta får det vara.
Detta nonsensinlägg är föranlett av ovanstående torkväntan. Jag är hemskt ledsen; jag ber om ursäkt och hoppas jag kan komma över detta och gå vidare.
