Malins bokutmaning nr 5: S

Malins bokutmaning rullar vidare, nu är det dags för den femte bokstaven, bokstaven S.

Jag börjar med karaktären, denna gång. Kanske är det den fruktansvärda historien om flickorna som drunknade som vi läser om just nu som får mig att tänka på Singoalla först av allt.

Singoalla

är kvinnan i boken med samma namn av Viktor Rydberg från mitten av 1800-talet. När Hans Calderas en gång talade om den under en mycket intressant föreläsning om romer mindes jag att jag läst den, men inte mer än att den handlade om en förförisk mörkhårig skönhet. Calderas tog upp den som ett exempel på en förfärligt falsk stereotyp av romer när han talade om sin sina och andra erfarenheter, och sin mycket läsvärda bok ”I betraktarens ögon”. Jag som antagligen hade läst alla Katitzi-böckerna dessförinnan, vad tänkte jag när jag läste ”Singoalla”, vid 13 års ålder? Jag hoppas Katitzi-böckerna fortfarande läses och trycks i nya upplagor, de skulle vara obligatorisk läsning i skolorna i Europa och öst-staterna.
Jag slår slumpmässigt upp en sida: [Riddar]” Erlend är lycklig med sin maka; men hans sällhet är ej oblandad, och vilken jordisk lycka är väl det? Han har i stridernas vimmel urladdat sin ungdoms eld; manligt allvar, stundom övergående till dysterhet, vilar på hans panna; han har prövat livet och människorna; nu söker han vid den husliga härden, i stillhet och glömska, sin jordiska trevnad. Men i djupet av hans själ dväljes en skugga (…) Denna bild är Singoalla.” Nu skulle jag vilja läsa den igen, och på ett helt annat sätt. Men jag betvivlar att jag verkligen kommer att göra det, om jag inte kommer på att den kan fungera i undervisningen. Jag har ännu inte hämtat mig från riddar Roland från i våras.

Författaren måste bli (även om det fanns många att välja bland):

Vikram Seth!

Inser att jag måste läsa mer av honom! “Två liv” (som inte var den bästa av de jag läst) skrev jag om här, om älsklingsboken “EN lämplig ung man” skrev jag här, men om “Kärlekens musik”, som är en kärlekssaga där Vikram skriver om musik på ett så fantastiskt sätt att man nästintill kan höra den, har jag konstigt nog inte skrivit någonting alls.

Boktitel på S:

Sju bröder

av Alexis Kivi tar jag med för att jag inser att glömt bort den och för att det är en bok jag inte vill glömma bort; jag minns i alla fall att den är full av kärv humor, sauna-bad, slagsmål och sju bröder på en bergsknalle omgivna av en skock rasande tjurar. Läggs i omläsningshögen! Undrar om inte alla Paasilinna-fan också skulle uppskatta den?