Svartklädda tonåringar vs omvärlden

När sonen gick i åttan fick samtliga vårdnadshavare till barn i samma årskull en folder om tonårstiden. En i mångt och mycket bra, tankeväckande och behövlig folder. Men en sak reagerade jag negativt på. Jag reagerade faktiskt så till den milda grad att jag skickade ett mejl till den ansvarige för projektet.*

Ett av avsnitten hade rubriken “Vänner på gott och ont”, det var en text om tonåringar, med en fotoillustration:

Scenariet är att det ringer på dörren och tonårsdottern försvinner ut med sina kompisar. Kompisarna, “de ser verkligen konstiga ut, en har spikfrisyr, en annan rakat huvud. Det går inte att se om det är tjejer eller killar. Alla är kolsvarta runt ögonen och helt likbleka.” Ungdomarna som ringer på dörren är “undvikande och tysta”, “alla tittar bort och ingen svarar” – “de kanske skulle iväg och knarka någonstans”.

Ja, för inte skulle väl välvårdade, artiga ungdomar dra i väg för att knarka klockan sju på kvällen! Det är just för att de är så underliga och otrevliga, och själva sinnebilden för ungdomar på glid, som föräldern börjar att oroa sig.

*

Som mamma till en då svartklädd hårdare-än-hårdast rockare med kompisar i kängor och långa svarta rockar blev jag jätteledsen när en folder som denna, som jag tyckte, hjälpte till att befästa människors fördomar.

Min son har haft många stilar genom åren. Ofta har han sett ut som en “värsting” i mångas ögon, men han är en politiskt medveten ung man som tar avstånd från alla slags droger, rasism och orättvisor. Han sportar och har bra betyg. Tackar för maten och är snäll mot djur.

Han har jämnåriga kompisar med ett välvårdat yttre och kortklippta frisyrer som röker, dricker på helgerna och uttalar rasistiska åsikter. Gissa om jag är glad för att den där killen med konstiga frisyrer, kläder och attribut är min son!

*

Ungdomar klär sig på ofta på ett visst sätt som en del i sitt identitetsskapande. Att vuxenvärlden då på förhand “dömer hunden efter håren” kommer också att ingå i deras identitetsblivande. Desto viktigare hur man bemöter dessa ungdomar. De är inte kriminella, de mår med nödvändighet inte dåligt för att de är svartare än svartast, de skolkar inte för att röka på. Inte mer än några andra ungdomar i alla fall. Det, är det viktiga. Kolla inte utsidan för att se hur de mår på insidan. Förutom att du dömer någon på förhand riskerar du att missa den som mår jättedåligt innanför sin vita nystrukna skjorta.

* * *

* Projektledaren gav ett bra svar och vi hade en liten diskussion. Jag vet inte om min protest reviderade texten i nästa utgåva något. Men jag hoppas att texten kompletterades med något slags problematiserande.

PS Min mamma sa häromdagen att hon var så glad att hennes barnbarn lärt henne en större öppenhet. Om det inte varit för honom och hans kompisar hade hon minsann varit rädd många gånger ute på stan; nu pratar hon glatt med diverse okända ”läskiga typer” – och de svarar glatt den lilla gamla vithåriga tanten!