Malins utmaning har kommit till fjärde bokstaven, bokstaven B:
Författare på B:
Michail Bulgakov. Mästaren och Margarita är en klassiker, och en bok jag aldrig tröttnar på. Kommer i nytryck gång på gång och pocketupplagan i bokhandeln just nu har ett väldigt snyggt rött, svart och vitt omslag.
Titel på B:
Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee av Dee Brown. Mycket omtalad på sistone. Mitt eget exemplar lånade jag ut och fick aldrig tillbaka. Mycket skakande läsning. När jag såg texten om ett indianer i en lärobok en gång, önskade jag att eleverna fått läsa den här i stället.
Karaktär på B?
Hm, det får bli Bob, Bob Crusoe (av Daniel Defoe)! Robinson var tråkig när jag läste delar av den på högskolan i våras, men alla andra gånger jag läst boken har jag gillat den, både som barn och vuxen. Fantastiskt vad man kan ordna det för sig. I alla fall om man har lasten från ett skeppsvrak med sig. Och inte har tummen mitt i handen. Mindre fantastiskt hur en vit mans människosyn såg ut på den tiden. Ganska omskakande faktiskt, om man tänker efter.
juli 22, 2008 kl 12:19 e m
Vit mans människosyn? Uppenbarligen har du missat avsnittet i början där Robinsson är slav hos morerna. Defoe är före Kipling.
juli 22, 2008 kl 5:00 e m
Visst har de slavar, precis som de vita, men jag tänker på när Robinson säljer sin vän (från den gemensamma fångenskapen, den unge mannen han flytt tilsammans med) till plantageägarna på ön han reser till – och sedan ångrar sig, men inte av moraliska skäl, utan för att han skulle haft nytta av sin “vän” själv, när hans egen plantage behöver arbetskraft. Och hur han, när han möter Fredag, genast blir hans “herre”. Han har längtat i åratal efter mänskligt sällskap och när en annan människa äntligen dyker upp, så är det självklart för Robinson att han är herre och den andre slav.
Nej, jag missade inte. Gjorde du?
augusti 17, 2008 kl 9:58 f m
Så här då: varför skriver du inte “männens människosyn” eftersom morerna också tog slavar? Eller de vitas människosyn? (Men då kanske det inbegriper dig själv.) Eller “en fiktiv persons människosyn”? Robinsson är en fiktiv person, om du hade glömt det.
augusti 17, 2008 kl 12:30 e m
Jag skriver inte “männens” eller “de vitas” människosyn eftersom jag skriver om Robinson Crusoes människosyn. Jag kunde förvisso ha skrivit att Robinsons människosyn speglar hans tid och kultur, alltså de vitas. Morernas slaveri och människosyn kunde också ha diskuterats, men i min läsning av Robinson är inte det det centrala, även om det är intressant om man vill diskutera slaveriets historia etc.
Självklart glömmer jag inte att Robinson är en fiktiv person (hur kan du tro det?) men litteratur är alltid en produkt av sin tid och som sådan speglar den mycket av de idéer och föreställningar som rådde vid tiden. Robinsons tankar om den vite mannens överlägsenhet är knappast endast en fiktiv karaktärs tankar.
“Inbegriper mig själv”? Jag förstår inte vad du menar med din fråga. Kanske du menar att jag håller mig för god för att inkluderas i skaran av människor med en människosyn som jag tar avstånd ifrån? Läser jag en bok från tidigt 1700-tal så nej, då ser jag väl sällan mig som delaktig i någon på den tiden rådande idé. Skulle vi däremot tala om människosynen i en samtida roman där etnicitet är ett tema skulle jag kanske behöva rannsaka mig själv och mina fördomar.
Vet inte om jag har lyckats besvara din frågor. Själv undrar jag varför “en vit mans människosyn” var så provocerande? Hoppas jag lyckats förkalra mitt ordval.