Om man haft en misslyckad semester, eller kanske hellre en smärre semesterincident (eftersom totalt misslyckade semestrar är alltför sorgliga), då kan man alltid trösta sig med att eländet kommer att bli till ett roligt semesterminne. Lite längre fram, när tiden gjort sitt.
Det var precis just det vi intalade oss efter vår första middag (rättelse: “middag”) på 40-timmars kryssningen. Eftersom restaurangmenyn såg förvånansvärt trist ut tänkte vi (jag) att OK, vi är lite snåla och äter i fast food-restaurangen (rättelse: haket) första kvällen. Så äter vi en god lunch i land i morgon, och middag i restaurangen på hemfärden. (Båtbuffé går bort! Helt bort.)
Snabbmaten i restaurangen visade sig vara totalt oätlig. Ser ni en skylt med Fast Food 25 h (sic!) på en båt så kan jag garantera att ni där kommer att äta den läskigaste räkmacka/baguette/hamburgare/Ceasar Sallad-wrap ni någonsin ätit. Det fanns andra som åt, men de måste ha tuggat och lidit sig igenom “maträtten” som vi, även om de, till skillnad från oss, inte lämnade något kvar. Eller så finns det folk som lämnar smaklökarna i land när de går ombord.
Lunchen i staden nästa dag var i alla fall bättre. Visserligen kostade den som på en hyfsad middags-restaurang hemma fastän den serverade rätter á la lunchrestaurangerna här hemma, men vi blev mätta. Och bordsdukarna var fina. Och miljön var härlig, kulturell och turistig på en och samma gång.
Hemresa. Middag i restaurangen trodde vi. Vi är där när de öppnar, redan klockan sex. Näpp! Inte med en gång i alla fall, eftersom vi varit dumma och gjort annat än köat för bordsbeställning klockan fyra. Klockan nio kan vi få ett bord. OK, vi får väl äta lite godis tills dess, så att vi står oss. Eller en öl, det mättar bra.
Men sedan börjar vi fundera (eller jag, som är snålast). Menyn ser inte särskilt originell eller kul ut. Ska vi lägga ut en stor slant på en middag där risken är stor att vi blir besvikna? Inte ens grädden till jordgubbarna och croissanten i kaféet (efter Fast Food-floppen i går) smakade ju bra.
Det blir jordnötter och cashewnötter, salta kex och vitlöksost, ölkorv och beef jerky i stället. Till “middag”. Från Taxfree-butiken. Med Toblerone till efterrätt. Automaten med kylda drycker ger endast ifrån sig två burkar, sen behåller den pengarna och vägrar servera något mer. Så jag sköljer ner delikatesserna med Baileys.
Och det gör ju inte semestermat-minnet sämre. Tvärtom.
