Det gick ju inte att låta bli att gå in där på biblioteket igen… Märkligare är dock vad jag hade i väskan (jag betalade så klart) när jag gick ut. Brev är något jag själv inte skriver, men önskade att jag skrev. Det är förmodligen därför som jag är lite svag för brevsamlingar.
Edna Martin är nybliven chef på Handarbetets vänner i Stockholm när hon kontaktas av den unge konstnären Sten Kuppi. Han vill ha hennes omdöme om sina broderier. Edna Martin ser genast att han är en begåvning. En korrespondens inleds som varade i drygt fem år och omfattar omkring 500 sidor. “Du är ett geni” skriver Edna Martin. “Har det knappast funnit någon obehövligare mänska än jag?” skriver Sten Kauppi. Han pendlar mellan djupaste svartsyn och en tro på att han ska revolutionera broderiet som konstart.
Boken måste vara briljant. Brev och broderier, det är ju så smalt… Boken är tung för att vara 350 sidor. Ytterst otippat.
juni 27, 2008 kl 6:34 e m
Den vill jag läsa!
juni 28, 2008 kl 9:13 e m
Visst, jätteintressant …. (not! haha!) tänkte jag först – men du har rätt! Den måste vara oerhört intressant, just för att det är något så smalt och två människor som brinner för detta smala – och geniets tvivel … Och brevväxlingar är så spännande! Blir alltid så fascinerad av vilka fantastiska brev intressanta människor skriver … varför kan man inte själv vara ens hälften så intressant och skriva hälften så intressant? Men, jag är en gossens Gråstens kusin, hemmadottern fröken Granbuske, jag. Om ens det. Snyft.