Hela våren har jag gått och längtat efter att vara LEDIG. Ledig från måsten, tider att passa, den inrutade vardagen.
Idag är jag LEDIG. Solen skiner och jag har två dagars ledighet innan jag ska jobba på söndag. Och vad gör jag? INGENTING. Vädret är härligt, de flesta är lediga och lite festglada (antar jag). Och jag har en hel dag att göra något kul på. Men jag gör ingenting. Till mitt försvar kan jag säga att byggjobbarna ringde på dörren långt innan jag sovit mig pigg (mycket oväntat, och varför fick inte de stackarna ledigt i dag?). Till mitt försvar kan jag anföra att maken är totalt utarbetad och inte vill göra ett skapandes dugg annat än att bara vara. Till mitt försvar kan även tilläggas att den yngste kom hem från övernattning och slocknade i soffan totalt utmattad, och får ej störas, röras eller föras ut på soliga äventyr. Och den äldste bjöd inte med morsan på en aktiv dag med demonstration.
Jag är så ledig så jag blir alldeles overksam. Jag har dagen fri, så fri så jag inte vet vad jag ska ta mig till, eller var jag ska börja, liksom. Nu har jag först två dagars ledighet, sedan fyra, sedan en HEL VECKA (om jag räknar bort sommarkursens start på annan ort och distanskursens litteraturläsning som följer på den). Normalt har jag mycket sällan ledigt två dagar i rad. Och sen fortsätter det så, med fler dagar ointecknade än intecknade i almanackan. Och jag känner mig alldeles ställd av att kunna göra vad jag vill, när jag vill. Man måste kanske acklimatisera sig innan man kan vara ledig på riktigt.
Men IMORRN – då ska jag njuta av ledigheten och göra saker och träffa folk. Om jag är handlingsförlamad idag, kommer jag vara hyperaktiv imorgon.
juni 7, 2008 kl 7:15 e m
Förstår dig helt! Var helt förvirrad i onsdags när jag kom hem från skolan och inte hade något att göra. Kändes helt förvirrat att inte behöva sätta sig med en bok, rapport osv. Men konstigt nog lyckades jag vara helt ledig igår och även idag, känns så skönt! Hoppas du lyckas vara ledig “på riktigt” snart också!
)
juni 8, 2008 kl 6:26 e m
Ja, dag två var jag redan mer normal! Hade glömt att man känner sig lite bortkommen när läsåret är slut, det brukar ju vara så där, när man plötsligt är “fri”. (Men på torsdagen efter sista seminariet gick jag raka vägen till jobbet, så min “tappa-fotfästet-känsla ” hann inte kännas och bli avklarad på kvällen utan sparades till fredagen.) Tar väl några dagar till att trappa ned på riktigt; ska trappa ned lite långsamt genom att sortera in allt osorterat. Sen ska jag vara avvand.
Ha en riktigt skön sommar så ses vi i höst!