…om de nånsin funnits där.
Kanske är det bara tomheten efter dagens opponering på min uppsats, vad vet jag, men känslan är överväldigande. Vet ni vilken jag menar?
Vad ska man ta sig till när man kommer på att man inte var så bra på det man var bra på, när det visar sig att “ens grej” tydligen inte alls var ens grej? Hur gör ni andra när ni står lite halvvilsna och har tappat er papperslapp? Ställer ni er också på balkongen och fastnar med blicken?
juni 5, 2008 kl 4:57 e m
Jag löser ju alla problem med att äta … och det är ju ingt att rekommendera … Men –
“Vad var det för ett ord – var det långt eller kort, var det väl eller illa skrivet?”
Svar: Väl skrivet. Sluta tvivla på dig själv! Du är bäst!
kramar Janis
juni 5, 2008 kl 6:22 e m
Kattvisdomen säger: when in doubt, sleep.
Det är rent generellt ett rätt bra råd, det undermedvetna innehåller en otrolig massa svar på våra frågor och det arbetar bäst när det får vara ifred, dvs när vi sover. Så sov på saken.
Sen ser man sig om, och finner att antingen är det ett hinder på vägen, verkligt eller ihopfantiserat, man är tvungen att besegra, eller så står man vid en korsväg och måste välja. Det bästa i det läget är att inte stressa, utan låta valet ta sin tid. Det finns tecken på vilken som är den rätta vägen, och de tar ibland en stund att få syn på.
Stressa inte, sov, och se dig om. Lycka till.