Ett nytt gästinlägg på Svenskläraren kommenterar, denna gång om läsning av romaner. Kul om ni vill kommentera!
(Nästa gång jag skriver något borde jag skriva något om hur man fattar sig kort; jag borde läsa på, öva och lära mig det – och sedan bevisa att jag lärt mig min läxa. En ros till alla som orkar läsa från början till slut!)
Läs här: Ska vi läsa romaner i helklass eller snarare i små grupper?
Inte jag, alltså! Hoppas jag …
Nu har jag på sista tiden skrivit om hur man inte ska ställa frågor om textens budskap (hos Svenskläraren) och att man inte ska låtsas som om Internet inte finns (på Metabolism) – och så nu detta om romanläsning. För att inte tala om allt jag tyckt till om och antagligen rackat ner på tidigare här på Metabolism.
Är lite rädd för att uppfattas som en kritisk besserwisser. Som om jag tycker allt är dåligt utom mina egna tankar om undervisningen (som då är kanonbra). Så är det inte! Jag tänker och tycker en massa om skola och undervisning, men är plågsamt medveten om allt jag inte kan och inte vet, och hur fel jag faktiskt kan ha. Jag försöker bara tänka lite, runt undervisning och så, för att ha någon slags tanke med mig ut om vad jag vill göra. Liksom. Man måste väl få famla runt lite innan man greppar? Även om det blir lite av ett besserwisser-famlande?
april 28, 2008 kl 9:18 e m
Brukar hävda att jag alltid vet bäst. Eleverna får höra det varenda dag
Men, det var inte det jag tänkte säga utan att jag håller med dig i vad du skriver om ditt “besserwisser-famlande”. Keep up the good work.
maj 1, 2008 kl 10:37 e m
It takes one to know one! ; ) Skämt åsido, tack! Jag famlar alltså vidare, och om nå´n tycker jag e jobbig så säger jag att jag faktiskt får besserwisser-famla – för det har Magistern sagt! Man måste stödja sig på auktoriteter.