Med samma stil och argumentation – fast tvärtom

Hjärnforskaren Martin Ingvars debattartikel i DN häromdagen diskuteras och kritiseras på många bloggar, här hos oss, hos Freon där de kommenterade försvararna är många, på Fredrikbloggen där Martin Ingvar själv svarar, och många fler.

Bloggen På svenska möter det oklart formulerade debattinlägget med samma medel: en parodi på debattartikeln. Varför? Jo, för att:

(…) jag tycker att Ingvar förvanskar. Gör enkla retoriska utspel. Ofta utan att det går att säga att han har helt fel, som i den här matpoesin: I en ideologisk ratatouille har missriktade jämlikhetsmål varit styrande. Riktigt hur påståendena underbyggs är oklart, och ibland dras hela världen in på ett hisnande sätt: Detta är ett resursslöseri som saknar motstycke i världen. “

“Stilen och argumentationen riskerar att bli nedlåtande. Och det på ett politiskt korrekt sätt, som ansluter till den allmänna sågningen av lärare i media.”

Professor Per Ledin, Örebro universitet

Läs den välskrivna, men av naturliga orsaker orediga, parodin här.

PS Jag skrev en kommentar hos Freon till en av kommentarerna som löd:

“Bara om man tror att han [Martin Ingvar] skriver sitt debattinlägg primärt utfirån sin hjärnforskning kan man komma fram till att den är något annat än tydlig.”

Det kunde jag ju inte motstå! Tydlig? Nej, du! Så jag la mig i diskussionen:

“Nej, det räcker med att läsa hans debattinlägg i DN utifrån samma krav man ställer på alla debattinlägg …”

“En argumenterande text kan vara klar – eller diffus.

Frågeställningen kan vara avgränsad – eller ej.

Den kan ha en tydlig tes – eller så många så att splittringen kräver olika analyser av varje tes.

Den kan vara uppbyggd av tydliga – eller otydliga argument, underbyggda – eller ej.

Skälen bakom tesen som framförs kan vara starka – eller svaga, relevanta – eller ej.

En argumenterande debattartikel kan vara så tydligt disponerad och formulerad så att läsaren ges argument (gärna med motargument som bemöts) varför debattören tycker vad han tycker och vad han grundar det på. Det kan man kräva av vem som helst – t.o.m. av en hjärnforskare med eller utan dold agenda. Utan att lägga något som helst politisk i det. Bara ett krav på tydlighet. Åtminstone i dagspressen.”

*

För visst kan man kräva mer av en debattartikel i DN? Och av en inlaga i skoldebatten?

Skulle jag vara riktigt elak, och det ska jag visst (jag har varit lite bitsk hela veckan känns det som) så var visst inte skolan så mycket bättre förr – åtminstone inte svenskundervisningen … Jag tror Martin Ingvar säkert kan skriva bra och argumentativt, men skrivandet är en process med omskrivningar och korrekturläsningar, det borde väl åtminstone DN hålla hårt på. För DN är väl inte en tidning som drar sig för att refusera debattartiklar?