BBB
CCCC
D
(minneskod för: WORD-FORMATION PROCESSES)
Jag pluggar termer och begrepp. Tvåhundrasjuttisex stycken närmare bestämt. Ungefär. Etthundrafyrtio av dessa kommer på lördags-tentan. Jag har dåligt minne, men jag tror jag kommer klara att plugga in tillräckligt till dess. De hamnar i ett särskilt plugg-korttidsminne som håller sig till tentan är klar, sedan försvinner det. Fort.
Jag besväras ofta av mitt dåliga minne. Hur kan andra minnas så mycket?! Kompisar kan minnas saker vi gjort tillsammans som jag själv inte har det minsta minne av. Medstudenter kan minnas namn på lärare och delkursernas namn långt efter att de är aktuella. Hur bär de sig åt? Har ingen aning. Men kanske är de mer närvarande i nuet än vad jag är?
Men det finns saker jag minns, som jag minns sedan länge, länge. Jag minns min hunds grop mellan ögonen, som man klappade lätt med ett pekfinger. Jag minns tovorna han fick bakom de lurviga öronen, hur det kändes att dra händerna genom den långa pälsen på bröstet. Det är händernas minne.
Jag minns min första hund. Inte hur hon kändes. Men hur hon såg ut när hon sprang graciös som en gasell och lika snabb bredvid cykeln. Det är ett minne från min barndom. Ännu tidigare är minnet av stenmuren där fiskrenset lades ut till fiskmåsarna. Det är ögonens minne.
Men sällan minns jag orden, de talade eller de skrivna. Det är mycket konstigt eftersom jag är en läsande och skrivande människa, och djupt beroende av ord. Det talade ordet minns jag nästan aldrig. Om inte talaren målat bilder i mitt inre med sina ord. En god berättares berättelse fastnar som bilder ur en långfilm. Men alla de andra orden, de fastnar inte. Mer än som något osynligt, som ett hum om saker och ting, som något som bildar min uppfattning om verkligheten. Det är mer idéerna bakom än orden jag minns.
*
Just nu önskade jag att jag hade ett fotografiskt minne. Då skulle jag knäppa bild efter bild med tenta-termerna och begreppen – och sen skulle jag ta ledigt och göra något som ger mig händernas och ögonens minnen. Något riktigt.
januari 16, 2008 kl 11:00 e m
:^) Väldigt fint inlägg!
januari 17, 2008 kl 10:23 f m
Tack, Martin, det värmde! /Janis
januari 18, 2008 kl 11:39 f m
Håller tummarna för dig Janis! Vill inte påstå att jag kan så många av de 276… Blev förhörd på fyra kompendium igår av min snälla pappa som mot slutet säger “Vad kul, något som du kan…” till något litet område. Åter mot termerna.
(
januari 18, 2008 kl 1:50 e m
Haha, ja det var ju kul! Alltid något! Det sitter säkert bättre tills imorgon!Vi får hoppas (för minnet) bra formulerade frågor som ger vissa ledttrådar till vilket område vi ska gräva efter i minnesbarken/banken?.
Jag förhör mig själv – och när jag tjuvkikar kan jag nästan allt … Just nu är det så mycket som surrrar runt i skallen så jag känner mig proppfull! Jag måste hålla huvudet stilla så inte allting rörs om och hamnar huller om buller! Inte läge att gå ut och springa, alltså (som om jag någonsin skulle göra det, hur liten huller-om-buller-risken än var!). Lycka till, Anneli!