Jaså, en fet jävla bok nu igen, mr Gibbon? Skriva, skriva, skriva till förbannelse, va, mr Gibbon?*
Hemtentor måste vara en väldigt billig examinationsform. Den slutsatsen drar jag efter att jag under mina 3 år på lärarutbildningen bara har skrivit en salstenta och haft ca 5 muntliga examinationer (som f ö kompletterades med en hemtenta).
Samtidigt som hemtentor är billiga så är de också väldigt tråkiga. Både att skriva och att läsa.
Som student vill man ju kunna visa vad man kan och sedan kunna motivera och diskutera kring sina val. Det kan man göra både muntligt och skriftligt. Grejen är bara att det handlar om två olika sorters motstånd.
En muntlig diskussion (nu förutsätter jag att man diskuterar med kunniga och intresserade) bjuder på oförutsedda tankegångar och omedelbart agerande.
En skriftlig diskussion för jag med mig själv och den litteratur jag finner relevant. Alltså kan jag välja mina motargument. Dessutom har jag tid för ändringar och finputsningar.
Det är synd om lärarna, som måste läsa i stort sett samma text minst 40 gånger.
Jag hoppas att Sigbrit Franke tänker på det.
*Detta var vad Hertigen av Gloucester sa till Edward Gibbon efter att Gibbon skrivit sitt livsverk, sex band om det romerska riket. Citatet har jag tidigare använt här.
november 23, 2007 kl 7:16 e m
Men är 40 examinationer verkligen så lika, de måste väl ändå innehålla olika vinklar och åsikter? Jag utgår ifrån att frågorna inte främst består av “endast ett svar är det rätta” – med bra formulerade frågeställningar tror jag hemtentor kan variera ganska ordentligt. Däremot tror jag det kan vara trist att läsa de hemtentor där studenten inte lagt på ett kol, utan väljer the easiest way out. Och i ditt egna skrivande, känner du inte att du fördjupar det du lärt dig, eller t.o.m. LÄR dig det på riktigt för första gången (för tidigare har du bara skummat igenom det, bildligt talat)?. Jag har haft fler salstentor än du, däremot aldrig någon muntlig (förutom den muntliga medverkan som förväntas av mig på seminarierna och som ibland, ibland inte, är betygsgrundande). Det vore spännande att få prova på den muntliga tentan, samtidigt skulle jag nog komma till korta i jämförelse med när jag skriver – för “pennan är för tanken vad kammen är för ett trassligt hår” (citerar C.B), för mig. Men jag håller med om att i diskussionen med andra tar du del andra tankegångar som gör att du kan tänka i nya banor – eller slipa på dina argument. Den värsta tentan någonsin var väl ialla fall den där på K&M med 1,x,2-frågor, minns du den?
november 24, 2007 kl 2:36 e m
Tentan med 1X2-svar var fin, haha!
Jag har i princip ingenting emot hemtantamen som examinationsform. Men jag tycker att vi skriver för många och att det inte blir något av dem. Dessutom kunde man förbättra arbetssättet runt tentorna. Exempelvis skulle man kunna diskutera sin ofärdiga tenta på seminarierna i en liten responsgrupp. Eller att man på sista seminariet presenterar sin tenta inför en grupp (där kanske seminarieledaren deltar).
Som det är nu sitter alla studenter på sina små öar och skriver sina små tentor, sen tassar alla till högskolans brevlåda, för man vill ju inte att någon ska råka se ens tenta, det är ju FUSK!!
Det jag är mest trött på är att jag spyr ut allt jag kan om ett ämne jag studerat i en månad på 5-8 sidor utan någon uppföljning.
november 24, 2007 kl 3:42 e m
Du har ju alldeles rätt! Tänkte inte på det…
november 25, 2007 kl 1:21 e m
Hej – och jag älskade hemtentorna… men de var kanske nya då… men jag gillade också salstentorna… och jag… så här i efterhand verkar de som om jag tyckte om att ha prov. Men så mindes jag det inte då… det är mera i efterhand. Kanske för att man fick knorra till sitt egna tänkande…. Allt gott. A-M
november 26, 2007 kl 10:40 e m
Jag drömmer om en examinationsform som inte slukar halva timpotten vid kursplanering. Med Bologna hamnar tyngdpunkten lätt på examination och undervisning är något som kommer i sista hand. De svaga studenterna drabbas naturligtvis och som lärare undrar jag vad vi håller på med…
Jag trodde att vi höll på med utbildning!